Uppsala!

Jag trotsade ångesten och samlade ihop mig tillräckligt mycket för att nu befinna mig i Sveriges fjärde största stad. Uppsala, that is! Tänkte att jag lika gärna kunde ha ångest i Uppsala som hemma.

Bilen var full till bristningsgränsen och vädergudarna var på vår sida. Vi hade solsken hela vägen, utom lite regnstänk någonstans efter Örebro. Vi anlände Uppsala, eller Flogsta, vid 14:30 och sedan dess har vi hunnit med en sen lunch, promenera Hamlet och ett besök på ICA Maxi.

Kvällen blir lugn. Vi är lite trötta. Det kan hända att det blir film innan det är dags för sängen. I morgon väntar körlektion för syster yster. Sedan blir det nog en utflykt för att spana in Uppsala


Fina Köpingskylten!


Koffein! Kaffestopp på McD i Köping


Vägtunnel utanför Västerås


Hamlet sov nästan hela vägen


Tack!


Stoppljusen innan Flogsta


Flogsta


Ja, vi är framme!


Slutdestination


Chiliplantan överlevde resan


Lunchen bestod av räksallad...


...med grekiskt lantbröd


Vindruvor till efterrätt


Hamlet var nöjd över att vara hemma igen


Lite naturgodis i farmorskålen


Nyhet för en från landet

2011-07-31_17_30 (MMS)

Nyhet för en från landet


På väg mot Uppsala

2011-07-31_12_08 (MMS)

På väg mot Uppsala


Awww...

Borås Djurpark har fått tillökning. Två små lejonungar. Så söta! 10 juli föddes de små, två flickor. Tyvärr dröjer det ett tag innan de visas upp. Det innebär att A och jag inte kommer att få se dem när vi beger oss dit nästa vecka. Snyft. Får nöja mig med att titta på djurparkens bilder.


Bild lånad från Borås Djurpark


Hjortronparfait

Igår var moster Margit och Lars här. Hon är pappas moster. Farmors lillasyster. Farmor finns inte längre hos oss. Margit har fått ta över som extrafarmor. Det var härligt att träffa dem igen. Konstigt nog blir det glest mellan gångerna. Vädret visade sig från sin bästa sida och vi kunde sitta ute. Grillning i solsken. Underbart. Efterrätten bestod av norrlands guld: hjortron i form av hjortronparfait. Ljuvligt gott!


Oro

Vaknade med kroppen full av oro. Ångest. Usch! Det var ett tag sedan sist. Kommer nog aldrig vänja mig vid den känslan. Jag har ju inte gjort det hittills. Tycker inte om hur ångesten smyger sig på. Borrar sig in. Väcker världens alla tvivel. Usch. Många tankar. Mängder med tvivel. Oro.

Oro och tvivel för framtiden. Ekonomi. J. Tänk om J försvinner? Min psykolog, som jag faktiskt tycker om, slutar om två veckor. Vad händer då? Vad ska jag studera? Ska jag lägga studier åt sidan och fundera på att jobba ett tag? Behöver svar. Försäkran. Just nu känner jag mig bara jagad. Stressad. Fångad.


Fyrmanswhist o vin - svåger och jag vann. ...

2011-07-29_20_58 (MMS)

Fyrmanswhist o vin - svåger och jag vann. Till slut.


Uppsala?

Den stora frågan ska jag tillbringa några dagar Uppsala eller inte? Det är dags för syster yster att återvända till Uppsala. Terminen börjar inte riktigt ännu, men hon har lite annat att fixa med. På söndag styr hon och Hamlet kosan mot Uppsala. Frågan är om jag ska följa med dit och stanna några dagar tillsammans med mamma? Hur lockad jag av staden med Sveriges äldsta universitet? Det är en bra fråga!

Jag har varit i Uppsala flera gånger sedan syster yster och svåger flyttade dit. I Uppsala kommun, that is. Besöken hos syster med man, och hund, brukar resultera i att man är på flera ställen runt om i staden, men jag har faktiskt inte varit inne i centrala Uppsala sedan 1999. Skandal? Mycket möjligt! Nu har jag ju möjligheten att gottgöra tidigare besök, vara lite kulturell och se lite mer av Uppsala. Idéen är kanske inte så dum? Det tål att tänkas på.


5kr kakor!

2011-07-29_11_39 (MMS)

5kr kakor!


Nya Ögon

Jag behöver nya ögon. Det är nu en magisk fe ska göra entré med det magiska trollspöt och vips är min syn perfekt. Nu är det nog inte möjligt att plötsligt få ett par nya ögon. Och det är knappast troligt att den där magiska feen dyker upp, så jag får nog nöja mig med nya glasögon. En magisk fe skulle dock vara en betydligt mindre påfrestning för mitt bankkonto.

Min syn har tyvärr försämrats. Jag märker det mer och mer. Världen blir allt mer suddig. Det är en gnutta irriterande. Jag uppskattar inte blurrigheten som uppstått. Ännu mindre uppskattar jag vad det kommer att kosta att få tillbaka skärpan. Hm. Någon som har en bra trollformel vad gäller att fixa synen? Den mottages tacksamt! Jag kommer helt enkelt att få bita i det sura äpplet och snällt betala priset för att slippa en suddig värld. Nya glasögon är definitivt med på listan över prioriteringar.



Fotbad och Lewis

2011-07-28_21_15 (MMS)

Fotbad och Lewis


Utsedd Till Magkliare

2011-07-28_17_52 (MMS)

Utsedd Till Magkliare


Spiken

Efter våra timmar i solen vid Läckö drog vi oss till Spikens Fiskeläger. Mycket folk. Många båtar på väg ut på sjön och många båtar på väg mot land. Glassätande turister. Skränande måsar. Doften av rökt fisk. Kluckandet av vatten. Vi njöt av solen där också. Härligt! Vi satt på en gräsplätt och åt mjukglass medan vi tittade på folk och båtar. Hamlet var också glassugen. Däremot var han, för ovanlighetens skull, inte särskilt badsugen. 

Några timmar senare begav vi oss i maklig takt hemåt. Det blev pizzaköp på hemvägen. Den avnjöts hemma. Sedan blev det en stunds powervila innan kvällen ägnades åt monopolspel. Det gick inte speciellt bra, men det var kul ändå.
 


Båtar


En av många måsar


Fiskebod


Skylt


Dekoration


Båttur ut i skärgården





Fiskenät


Vy


Racerand


Bryggspaning




Badare


Sjögräs


Fjäderputsning


Butiker


Fiskebodar


GB-mannen


Glasshund


Läckö Slott

Igår var det sommar. Vädret visade sig från sin bästa sommarsida. Underbart! Det fanns ingenting att klaga på: solen sken, det var varmt och himlen var blå.

Just för att det var en så härlig dag packade jag in Hamlet, vatten, kameran och lite fika i bilen och plockade upp Linda. Vi begav oss ut till Läckö och njöt av solen där. Det var mycket folk som sökt sig dit. De tittade på slottet, satt och avnjöt lunch utanför Stallet, trampade trampbåtar eller badade. Vi satt där i flera timmar och pratade i solen. Skönt!


Vy från Parkeringen






Båt




Trampbåtar


Fika


Fikasugen i Värmen




King of the Castle


Monopolkväll

2011-07-27_20_22 (MMS)

Monopolkväll


Morgonens Väntrumsläsning

2011-07-27_08_58 (MMS)

Morgonens Väntrumsläsning


I Miss You!

Drabbades av en akut Jag-Saknar-Dig-våg. Jag saknar J. Så är det!

i Miss You Comments For Hi5


The Lazy Song - Bruno Mars

Känslan för dagen!


Kundvagnsvett

Det finns några saker som folk i största allmänhet behöver lära sig vad gäller kundvagnar. Någon borde skriva en bok i vett och etikett när det gäller att framföra en kundvagn, en enkel regelbok duger också. Det är ingen vetenskap. Det borde i alla fall inte vara en vetenskap, men sanningen är att alltför många saknar kundvagnsvett, och kanske lite etikett.

En kundvagn är ett fordon. Den är försedd med hjul vilket brukar symbolisera att det är en form av fordon. Syftet är att transportera saker (den är ett fordon om än bara för varor). Kundvagnar tar plats. Dessutom är kundvagnar hårda medan människor är mjuka.

Att Tänka På Vid Innehav Av En Kundvagn:

I Sverige gäller högertrafik
Vid möte håll till höger. Det gör att trafiken flyter smidigare och eventuella krockar kan undvikas.

Undvik i möjligaste mån att blockera gångarna
Det är alltid trevligt att träffa på vänner och bekanta, men det går precis lika bra att hålla så långt ut åt kanten som möjligt som att stå mitt i gångarna och prata.

Var uppmärksam
Det gäller att vara uppmärksam på sin omgivning. Det finns inga ursäkter för att man kör på någon med kundvagnen. Det gör ont och det är oerhört irriterande. Skulle Du mot förmodan råka köra på någon be om ursäkt!

Ha tålamod
Vissa dagar är det mycket folk i affären. Det är ingen anledning att uppträda irriterat och tränga sig fram genom att använda kundvagnen som bulldozer.

Använd kundkorg
Vet man med sig att man tillsammans med en kundvagn utgör livsfara för medmänniskor - använd istället en kundkorg. De finns numera även på hjul och är betydligt mer harmlösa än en kundvagn.

Detta är bara några grundläggande regler vad gäller att framföra en kundvagn. Det skulle uppskattas enormt mycket om fler kunde anamma dem eftersom en shoppingrunda skulle bli mindre riskabel på så vis.

6 Kilo Kärlek!

Lillkompis. Egentligen heter han Hamlet, men han många smeknamn. Kärt barn har många namn. Kär hund är han. Många namn har han. Han är drygt 16månader och tillhör min syster och svåger. Han är en mix av flera raser: mamman är bichon frisé-papillon - och lhasa apso och pappan är shih tzu. Mysig som tusan är han!










Ullared

Ska man besöka Gekås i Ullared är planeringen A och O. Det påstår i alla fall proffsen. Själv är jag definitivt inget Ullaredsproffs. Långt ifrån. Jag är så mycket amatör det bara går att bli. Gårdagens besök var mitt tredje. Inte på långa vägar räknas till proffsligan. Inte en chans.

För att besöket skulle bli så smärtfritt som möjligt gjorde jag därför grundlig research innan avfärd, med andra ord ägnade jag en stund åt att ögna igenom Gekås hemsida för tips

Inför ett besök i Ullared bör man
:

• Inventera hemma
• Skriva inköpslista
• Tömma bilen
• Memorera varuhusets struktur
• Äta en rejäl frukost

Jag gjorde ingenting av det. Bilen tömdes inte på onödiga saker för att bereda plats. Ingen frukostpicknick förbereddes kvällen innan. Det blev en snabbt ihopslängd macka som sedan intogs i bilen utmed vägen och svaldes med en klunk ramlösa. Så mycket för rejäl frukost. Det fanns ingen inköpslista. Ingen inventeringslista - varken på papper eller i huvudet. Och varuhusets struktur hade jag inte den minsta koll på.

Min taktik var enkel:

• Var vänlig i fall köande är nödvändigt
• Ha tålamod
• Skydda hälsenorna
• Håll hårt i plånbok och mobil
• Tappa helst inte bort sällskapet
• Stanna inte längre än nödvändigt

Den taktiken fungerade uppenbarligen. Tålamod är bra. Köande slapp vi helt. Det var inte så mycket folk när vi anlände dock desto fler när vi drygt två timmar senare var mätta på Gekås. Drygt 700kr fattigare. Hälsenorna någorlunda oskadda och humöret i behåll. Det får anses vara en lyckad dag!


Fynd á la Gekås

Gårdagens bästa fynd var ett coffee gift tower. Inte så mycket för kaffet som för själva muggen. För 69,95kr fick den följa med hem. Nu är den min. I like!

                      

Mensvärk Och Migrän

Jag vaknade med sprängande huvudvärk. Det var inte mysigt någonstans. Ett tag var jag fullständigt övertygad om att huvudet skulle explodera. Det var nästan så att jag önskade att det skulle ske. Då hade smärtan gått över. Jag avskyr migrän. Den sprängande huvudvärken och illamåendet. Fy bubblan! Till råga på allt så känns det som att mina inälvor håller på att strypa varandra. Mensvärk kallas det visst. För stunden uppskattar jag inte att vara kvinna. Tack och lov känner jag mig dock betydligt mer som en människa nu mot vad jag gjorde i morse.


Good Morning, Ullared Here I Come!

Klockan är 07:15. Det är söndag. Jag borde ligga i min säng. Det gör jag inte. Jag sitter i bilen. Rattandes i riktning mot Ullared och Gekås. Vi har nyss påbörjat resan. Om en timme eller så kommer vi stanna för att inta lite frukost. Sedan blir det raka vägen tills vi är framme. 

The Yawn Pictures, Images and Photos


GeKås/Ullared

Syster Yster har fått för sig att vi ska åka till Ullared i morgon. Mamma har köpt idén. De anser att jag ska följa med. Min skepticism är maximal. Jag är inget större fan av varuhus. Gekås är ett gigantiskt varuhus. Fem fotbollsplaner. Ni förstår vart jag vill komma? Kombinationen Gekås och mig är inte optimal. Jag har varit i Ullared. Mina hälsenor har men för livet efter möten med kundvagnar. Fy bubblan vad ont det gör! Jag har försvarat min kundvagn från långfingrade människor, knött, svettats, pustat, stönat och slutligen köat i en mindre evighet för att få lämna stället. Dragit djupa andetag av frisk luft när jag äntligen fått komma ut. Lovat mig själv att aldrig utsätta mig för det igen. Och nu tycker de att jag än en gång ska bege mig dit? How crazy is that?

Hur många Ullaredsbesök kan en människa behöva? Hur många gånger ska man behöva få hälsenorna påkörda, armbågas, trängas och bli galet irriterad på medmänniskors framfart? Människor i lågprisvaruhus förvandlas till vettvillingar som inte har några skrupler. Låga priser = människor blir tokiga. Det är inte klokt. Jag har inga större behov av fler Ullaredsbesök. Det känns som jag har fått min beskärda del redan. Jag har överlevt två besök. Jag undrar om jag överlever ett till. Min sinnesfrid riskerar nog allvarlig skada.

Sista ordet är ännu inget sagt, men jag har en känsla av att jag kommer att befinna mig i Ullared i morgon. Jag tycker trots allt om att köra bil. Kanske jag få till en tur ut till kusten. Varberg är ju nära. Jag älskar havet. Så Ullared i utbyte mot havet? That's a deal!


Hjärtat Blöder

Mitt hjärta blöder. Åsynen av Afrikas utmärglade barn får hjärtat att värka. Den pågående torkan på Afrikans horn är, enligt FN, den värsta på 60 år. Det finns ca 12 miljoner människor i akut behov av hjälp. Fler än hela Sveriges befolkning. På måndag håller FN krismöte i Rom. Afrika svälter. Människor människor dör av hunger. Vi kan inte blunda för det. Vi är alla människor. Vi har alla samma värde.

Jordens resurser är snedfördelade. Vart man föds kan man inte styra över. Det är ödet som avgör om man föds till en plats med bördiga marker där man har möjlighet att äta sig mätt, eller om man föds till en plats där torka och missväxt gång på gång slår till och risken att man svälter ihjäl är stor. Det är en slump. Vi kan inte styra över vad vi föds till. Den makten har vi inte. Men vi kan hjälpa varandra. Vi kan ge till dem som ingenting har. Vi kan visa vårt stöd. Vi kan vara medmänniskor. Det handlar inte om vi och dem, det handlar om oss. Vi är alla människor. Barnen behöver hjälp.


Foton: Rebecca Blackwell / AP (Bilder lånade från DN)


Varför?

Fortfarande förstummad. 84 ungdomar miste livet. Man söker fortfarande i vattnet runt Utöya. Troligt är att antalet döda kommer att stiga. En galning dödade dem. En galen landsman.

En väns 8-åriga dotter hörde nyheterna. Hon vände sig till sin mamma och frågade: Mamma, varför gör man så? Ja, varför gör man så? Hur kan man med berått mod ge sig in på ett ungdomsläger och öppna eld? Hur galen är man när man planerar och genomför något sådant? Han måste ju ha planerat det. Och hur förklarar man det oförklarliga? Min vän gav sin dotter det enda svar hon kunde ge: Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Dottern accepterade det svaret. Kanske förstod hon att inte ens vuxna kan förstå. Hon tyckte att de skulle hissa flaggan på halv stång precis som i Norge. Hon är ett barn, men hon vet vad medkänsla är.

Det finns inga ord starka nog att beskriva det som hänt. Det är så fruktansvärt meningslöst. Så hemskt. Så ofattbart. Mitt i havet av varför kan jag, ur rent världsperspektiv, känna en viss lättnad över att det inte var ännu ett attentat av en terroristgrupp. Ur alla andra perspektiv är det bara galet. Hur kan någon döda sina landsmän? Ungdomar dessutom. Landets framtid. Så oändligt många varför. Varför? Varför? Varför?

Mina tankar går till Norge.


Jag vet inte vem som gjort bilden, men den är vacker


Oslo

Min tankar går till offren och deras anhöriga efter attentaten i Oslo och Utöya.

Jag är mållös. Förstummad. Det finns inga ord. Ingen förklaring. Det kommer aldrig att finnas någon förklaring. Liksom det aldrig har funnits förklaringar när liknande attentat ägt rum. Våld har inga ord. Inga förklaringar. Vansinnet är våldets språk. Och vansinnet går inte att förstå.

Våldet finns omkring oss. Vi kan inte blunda för det. Ju närmare det kommer desto svårare är det att bortse från det. Våldet existerar. Det går inte att ignorera. Vi kan uttrycka får avsky. Vi kan fördömma. Våldet försvinner inte för det. Oskyldiga har dött. Oskyldiga kommer att dö. Fel plats vid fel tidpunkt fäller avgörandet om liv och död. Rysk roulette. Och någonstans sitter någon och bestämmer vad som kommer att bli fel plats vid fel tidpunkt. Någon som har gett sig själv rätten att bestämma över liv och död. En vansinnets aktör. Det har ingen betydelse om vansinnet kommer i skepnad av en terroristgrupp eller en ensam person. Vansinne är vansinne. Det som skett går inte att göra ogjort. Ändå måste vi samtidigt komma ihåg att påminna oss om en annan sanning: Hat föder hat. Hat föder våld. Mer våld.

Mina Oslovänner befann sig på rätt plats när vansinnet slog till. Jag är personligen inte drabbad. Det är jag oändligt tacksam för. Enormt lättad över. Jag är tacksam över att inte vara en av dem som förlorat någon. Och mitt i tacksamhet och lättnad så sörjer jag med alla dem som miste någon idag. Jag hoppas att de drabbade ska få upprättelse. Att den skyldige får sitt straff. Och mest av allt hoppas jag att det kommer en dag när de som förlorat en älskad återigen orkar möta morgondagen. Jag hoppas.



Siestasällskap

2011-07-22_18_28 (MMS)

Siestasällskap


Anti

Idag är jag anti. Väldigt anti. Frustrationen kryper i kroppen. Irritationen är på topp. Flugorna får mig att vilja skrika. HÖGT. Allting känns bara blä. Riktigt blä. Utan större ansträgning skulle jag kunna knåpa ihop en lista över 100 saker som irriterar mig just nu. Lätt. Förmodligen skulle listan bli längre än så. Det bara är en sån dag. PMS kan ha en viss inverkan. Det går inte att utesluta. Faktum kvarstår dock: jag är anti, irriterad och frustrerad.

Kvällens Underhållning!:-D

Kvällens Underhållning!:-D


Post

Jag fick post både igår och idag. I och för sig kom gårdagens post redan i tisdags, men det var först igår som jag bemödade mig om att bege mig till ICA Nära och hämta ut det. Det var ett paket från 24.se innehållandes min kameraväska, objektivväska och displayskydd. Det må vara brors kamera, men han äger ingetdera och när jag nu ständigt bär runt på kamera, så är det helt klart mer praktiskt att samla allt i en väska samt skydda delarna från repor etc. Väskan är inte så stor, men det räcker tills vidare. Så småningom behövs dock en större.

Golla Cam Bag M Alex


Dagens post var tidningen FestMat. Detta nummer innehåller smaker från Asien. Spännande. Det är faktiskt en riktigt bra tidning. Ny för i år. Innehåller en hel del användbara recept. Det passar utmärkt med en tidning idag. Regnet har öst ner hela natten. Åskan har mullrat. Nu hänger regnet i luften. När som helst kommer det att falla igen. Suck.

Chokladtårta

Nu står chokladtårtan i kylen så att glasyren får stelna. Den serveras klockan 21:00 tillsammans med kaffe i soffan.

   
        Glasyr                                           Kladdigt                      Redo för kylen

Linda

Bara sådär ville Linda titta förbi ett par timmar innan hon skulle till sin Karl. Kan tänkas att hon behövde lite pepp innan kvällens husvisning. Karl ska titta på hus. Linda ska titta på när Karl tittar på hus. Något i den stilen. Shit the same, hon var i alla fall här en sväng och umgicks lite. Behövde lite Linda, så det var mysigt. Nu går hon på semester i morgon så de närmsta veckorna har man lite mer tillträde än vanligt till henne. Härligt. Vi ska boka in en dag nästa vecka för äventyr. Jag funderar på trampbåtar vid Läckö och kanske en båttur till Navens Fyr,  dock inte i trampbåt. Jag älskar den där fyren, men hittills har jag bara sett den bakifrån - från fastlandet. Jag vill se framsidan också.

Ännu har jag inte satt igång med chokladtårtsbaket. Jag tror att jag ska göra det. Då kan man ta en liten tårtbit till "Kommissarie Lewis" ikväll. Det är en tanke. Linda hade helst sett att jag hunnit göra den innan hon kom. Nu blev hon utan. Stackars henne. Fast sist jag bakade den var det enbart till henne. I födelsedagspresent. Det finns andra som också vill ha del av tårtan. Hmm. Ja, jag får väl kavla upp ärmarna (nu har jag inga ärmar i och för sig) och sätta igång. Hasta la Vista!


Vilda Pojkar

Idag omges jag av vilda pojkar. De är verkligen i bustagen. Därav är bilderna en aning suddiga - svårt att hänga med.



Chokladtårta á la Nigella

Jag tror att min själ behöver Nigella's chokladtårta. Den är en kaloribomb. Min kropp behöver definitivt inget sådant, men själen. Tårtan är beräknad på 10 personer, eller en person med brustet hjärta. 10 personer kan jag få ihop. Hjärtat är intakt. Själen är mindre intakt, orolig. Kalorierna i sig hjälper inte. Egentligen är det själva bakningen som är terapin. Lugnande.


Nigella Lawson

(Bild lånad från femalefirst.co.uk)

Pappa På Burk

Kvällen blev en filmkväll. Syster yster behövde dessutom vila efter en natt på sjukhus, njursten vilket hon tyvärr ofta dras med. I kväll blev det "Pappa På Burk" (the Switch) med Jason Bateman och Jennifer Aniston tillsammans med popcorn. Inte dumt alls. Popcorn är underskattat. Filmen var riktigt mysig. Den passade helt klart en onsdagskväll. Nu blir det däremot marsch pannkaka i säng. Gäsp.


Spillror Av Drömmar

Jag hade en plan. En livsplan. En ambition och önskan. Den var enkel. Jag hade den helt klar för mig.

Efter studenten skulle jag studera till journalist på JMG i Göteborg. Examen efter 3 år. Jobba mig varm i yrkeskläderna. Siktet inställt på utrikeskorrespondens. Rapportera från krigshärjade länder. Vägra låta omvärlden blunda för det som sker bortom våra egna landsgränser. Granateld och kulsprutsregn skulle tillhöra vardagen (trots att jag är skotträdd). Det skulle vara min tillvaro under några år.Sedan skulle jag rota mig i Sverige igen. Bilda familj. Gärna första barnet innan 30. Ett halvt fotbollslag, helst, med tiden. Barnskratt. Tjo och tjim.

Det var min plan. Min Dröm.

Livet är ingen dröm. Det har jag lärt mig den hårda, smärtsamma vägen. Livet är livet. Man kan önska och drömma. Hoppas och tro. Det står en fritt. Man kan dock inte styra och bestämma över det. Det har sin egen gång. Sin egen väg. Livet låter sig inte planeras. Ibland finns bara spillror kvar.

Jag är en spillra. En spillra av den jag en gång var. En spillra av den jag en gång trodde jag skulle komma att bli. En blek skugga av mig själv ibland spillror av krossade drömmar. Jag vet varken ut eller in. Jo, en sak vet jag; jag saknar den person jag en gång var. Nu återstår bara ett virrvarr. Ett kaos.

Av min ursprungsdröm finns ingenting kvar. Den måste omformas, igen. Ambitioner måste repareras. Hittas. Kvar finns egentligen bara drömmen om barn. En önskan och en längtan efter. Ett gnista av hopp. Ett ljus i mörkret. Min tro är att barnskratt är livet. En skatt. Min tro är också att kärlek är meningen med livet. Det måste vara så. Jag håller fast vid det. Och hoppas att livet slutligen leder mig rätt. Det är min önskan nu; att hamna rätt och hitta mig själv igen. Det är allt.


Burkar

Igår kom mina kakburkar från KlaraForm. Så fina! Nu får jag väl baka lite för att fylla dem.


Tjurfäktning á là Dator

Jag är tjuren. Min laptop är det röda skynket. Den irriterar och provocerar. Hånar. Jag vill slita den i stycken. Med sylvassa horn. Låta spetsarna på hornen perforera dess kropp. Ursinnigt. Vansinnigt. Det är så jag känner. Alternativet är att hiva ut den genom fönstret. Eftersom jag varken är tjur eller har horn, så är väl det enda alternativet att hiva ut den genom fönstret. Det känns dock inte som ett bra alternativ. Så jag får väl svälja förtreten, använda min lenaste stämma och lirka med den. Få den att samarbeta med hjälp av ren vilja. I värsta fall får jag nedlåta mig till att be på mina bara knän. Please, please, please!


Me!

Datakrasch. Min dator har kraschat. Ominst...

2011-07-19_22_39 (MMS)

Datakrasch. Min dator har kraschat. Ominstallation går dåligt. Suck.


Besök

Nog för att jag eftersökte sällskap, men den här lille krabaten var kanske inte riktigt vad jag tänkt mig. Fascinerande varelse dock.


Larvigt Besök


Larvigt Vacker

[Bild kommer när datorn vill kännas vid kameran. Suck!]

Vanilla Latte

Plötsligt blev jag vansinnigt sugen på en vaniljlatte. Det var längesedan jag drack en. Dagens väder inbjuder dessutom till att man ska spendera den drickandes kaffe tillsammans med trevliga människor. Så frågan är; var är min vaniljlatte och var är alla trevliga människor? Give me!

 Bild lånad från Svensk KaffeInformation

Babylycka!

Idag fick en av mina närmsta brevvänner, Laura, bekräftat att hon är gravid. Underbart. Jag kan leka fairy godmother. Härligt. Borde nog överväga en tur till Leeds till våren. Snusa bebis. Härligt! Stort jättegrattis till Laura och Liam.


Just Kids - Patti Smith

Läste häromdagen ut "Just Kids" av Patti Smith. Poeten. Sångerskan. Konstnären. En underbar bok och självbiografi med många kända namn. Det är en hyllning till konsten, och framförallt en fantastisk kärleksförklaring till Robert Mapplethorpe. Underbar! Det glädjer mig enormt att Patti i år får ta emot Polarpriset!

Beskrivning:

"Årets bok!" Göran Greider

Tips:
Just Kids finns även i en unik numrerad box med CD och Pattis diktsamling!

»Det var sommaren då Coltrane dog. Sommaren då Jimi Hendrix satte eld på sin gitarr och Kina sprängde en vätebomb. Det var uppror i Newark och protestmarscher mot Vietnamkriget. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert.«

Den heta sommaren 1967 lämnar Patti Smith hemstaden i New Jersey. Hon hoppar av sin lärarutbildning och tar sig till äventyret i New York. Hon är tjugo år gammal och har tröttnat på hemstadens inskränkthet. Hon vill få nya intryck och utvecklas. Och framför allt vill hon skapa. I New York träffar hon sin själsfrände Robert Mapplethorp. De två blir ett par och lever tillsammans i många år. Tillsammans med Robert kommer Patti rakt in i en miljö och atmosfär som sjuder av kreativitet och liv. Båda får de inspiration att utvecklas, och båda kommer de med tiden att nå stor berömmelse och revolutionera sina konstarter; han som fotograf och hon som musiker och poet.

Just Kids är en levande skildring av New Yorks avantgardistiska och spännande kulturliv i början av 70-talet. Här får vi möta författare, musiker och konstnärer, och många av dem har påverkat en hel generation och givit avtryck långt utanför New Yorks gränser. Här fanns Sam Shepard, Janis Joplin, Jim Morrison, Andy Warhol, Bob Dylan, William Burroughs, Tom Verlaine och många fler.

Just Kids är inte bara ett unikt tidsdokument utan också en varm och innerlig kärleksförklaring till en älskad vän.

Beskrivning lånad från AdLibris.


Fotoskolan del 4

Jag har följt Josefins blogg i stort sett ända sedan starten. Det var slumpen som gjorde att jag fann den. Jag fullkomligt älskar hennes bilder. Hennes bildkänsla. För några veckor sedan startade hon en fotoskola via bloggen. Den har jag följt. Märker hur minnen från fotolektioner väcks till liv när jag läser den. Jag har ännu inte haft "modet" att delta fullt ut i fotoskolan, men idag kände jag för att göra ett försökVeckans avsnitt och läxa handlar om porträtt. Jag har alltid tyckt att just porträtt är det absolut svåraste. Det känns aldrig som att jag gör personen rättvisa. Av ren händelse blev mitt motiv av fyrbent art. Vackra Casablanca. Jag hoppas jag gjort henne någorlunda rättvisa.


F/5.6 1/400 ISO-800


F/5.6 1/400 ISO-800















F/5.6 1/500 ISO-560


Dagens Konversation

Man måste helt klart imponeras av hur somliga konverserar eller ja, kommunicerar. Eller är det så att jag helt saknar kompetensen att förstå det moderna språket? Jag hade nöjet (?) att hamna bakom två tjejer på sta'n. Uppskattningsvis var de i 16-17 årsåldern. Vanligtvis brukar jag inte ägna mig åt att tjuvlyssna på andras samtal, men den här gången var det omöjligt att låta bli (de var inte särskilt diskreta). De pratade dock något slags kodspråk, måste ha varit kodspråk, för jag förstod inte mycket. Kanske för att jag var helt förstummad över språkmisshandeln?

Ett utdrag av nämnda konversation:

Tjej 1: Asså, typ vi liksom...

Tjej 2: Näähäää?

Tjej 1: Jo liksom...o ja ba liksom typ...

Tjej 2: Åååhh, på riktig liksom?

Tjej 1: Klart på riktigt liksom...sjukt typ...men bra sjukt...liksom

Tjej 2: Du ba liksom...? På liksom riktigt asså?

Tjej 1: Iiiihhh (tonart á là min syster när hon ser en spindel)...sååå sjuuukt liksom...

Tjej 2: Åååhh,...så jävla coolt asså....ska ni typ liksom?

Tjej 1: Vet typ inte...men tror liksom kanske liksom...iiiihhh...(den äldre dam vi passerade på gatan hoppade högt och såg livrädd ut)

Tjej 2: Fy faaan asså,...sååå jävla coolt liksom

Där skildes våra vägar. Tack och lov. Funderar flyktigt över huruvida de själva ens visste vad de pratade om, men none of my business. Mitt hjärta blödde dock av deras brutala språkmisshandel. Helt klart är att "liksom" har fått ett uppsving. Ska man skratta eller ska man gråta?

Pavlova med Blåbär

På söndagar ska man ha efterrätt. Det borde vara lag på det. Efterrätt gäller på söndagar samt när man ätit fisk eller soppa. Det är tydligen en gammal regel. I och för sig kan jag erkänna att den regeln inte är konstant. Den borde dock vara det. Idag blev det vilket fall som helst pavlova med blåbär. Mmm!




Sju Års Olycka?

Ooops, I'm in trouble! Jag har dragit på mig sju års olycka. Min spegel gick i bitar. Förstår inte riktigt vad som hände, men trasig är den. Visst drabbas man av sju års olycka om en spegel går sönder? Om det är en liten spegel minimeras olycksåren då? Min spegel var bara en liten fickspegel à lá 3x5cm. Det är ju nästan ingenting i jämförelse med en helkroppsspegel. Då borde ju olycksåren krympa till bara någon månad, eller? För inte är det möjligt att en sådan liten spegel har makt över sju år? Det vore nästan för mycket. Inte för att jag är speciellt vidskeplig, men känns onödigt att chansa. Help!


En Titt I Växthuset

Igår skördades årets första gurka i växthuset. Skalet var lite grovt, men i övrigt var det en god gurka. Solvarm gurka är helt klart gott!


Årets första gurka


...följs snart av ännu en...


...och fler blir det.


Även druvor blir det i år...


...ganska många till och med, men kanske inte så vi kan göra vin.


Salladen är klar...


...liksom körsbären i trädgården.


Mysfrukost!

Idag gick min önskan om en mysfrukost i uppfyllelse. Underbart. Nybakat bröd trängdes med en massa gott pålägg, juice, ägg (inte för att jag äter ägg men ändå), kaffe/te, grönsaker, vindruvor och vattenmelon. Så nära en mysfrukost man kan komma. Är det söndag så är det. Dock intogs frukosten i soffan. Who cares?


Söndagsfrukost


Skål!


Lördagsmys: Melon Daiquiri


Bullbak

Jag fick den galna idén att baka bullar. Idén är galen därför att jag aldrig bakar bullar. Jag bakar allt, förutom bullar. Bullar har en förmåga att misslyckas när jag bakar dem. Det är en förbannelse sedan högstadiets hemkunskapslektion där man tvingades baka kanelbullar under hökliknande övervakning av läraren. Mina bullar blev torra. Det var lärarens fel. Hennes ständiga frågor för att kolla att man inte hade glömt något gjorde mig en aning disträ och därmed blev det lite för lite smör i mina bullar. Inte bra. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att mina bullar var perfekt gräddade, såg fina ut - de hade med andra ord varit perfekta om det inte varit för det faktum att de var aningen torra och smaklösa. Suck.

Idag trotsade jag mitt bullbaksspöke och gav mig i kast med att baka. Utan mammas närvaro hade det nog inte blivit några bullar, men med hennes hjälp blev resultatet riktigt bra. Mamma har definitvit mer tålamod med kladdiga degar än vad jag har. Dessutom tittade solen fram idag så bullarna kunde avnjutas med kaffe på altanen. Inte fy skam! Det kommer dröja innan jag bakar bullar nästa gång, så det så!


Redo för ugnen


Nyuttagna ur ugnen


Med glasyr


Bulle med kaffe


Dinner @ Joe's

Igårkväll samlade familjen ihop sig för en middag på sta'n. I detta fall var sta'n Skövde. Enligt käre brors önskemål var Joe's Steakhouse vår destination. Det blev en trevlig kväll. God mat. Man borde helt klart äta ute lite oftare. Efterrätten blev en Lyxshake Jordgubb från Max.


Förrätt: Tzatziki med rostat bröd


Huvudrätt: Steak Sandwich


Lyxfrukost

Vaknade med ett sug efter en lyxfrukost. En sån där frukost med nybakat bröd, färsk frukt, nypressad juice, gott påläg och extra gott kaffe som man intar i soffan, under täcket. En hotellfrukost. Tyvärr fick jag nöja mig med en halvtinad brödbit och lite kaffe. Hmm. Inte riktigt så som jag hade tänkt mig det hela. Oh well, vad är väl en bal på slottet?


Önsketänkande (bild från Google)


Dinner

Dinner


Hårkärlek

Mitt hår förtjänar lite kärlek. Mitt hår har en egen vilja, ett eget liv. Det vägrar konsekvent att låta sig stylas i någon cool frisyr. Jag tror att det någonstans i utdelningen av hår blev fel. Mitt hår skulle egentligen tillhört ett troll. Ett rufsigt troll. Vad jag egentligen skulle ha för hår kan jag inte sia om. Kan dock tänka mig ett mer samarbetsvilligt hår.

Trots att mitt hår vägrar lyda, så kan de ju behöva lite kärlek. At the end of the day, är det det enda hår jag har. Hår kan knappast reklameras. Därför erbjöd jag det lite kärlek idag. En stunds vapenvila. Det är säkert lika slitsamt för håret som det är för mig att ständigt vara i luven på varandra.

Därför belönades mitt hår med en inpackning idag, because it's worth it. Garnier Respons - citron och olivolja. Det låter bra. Luktar gott. Om det är bra? Ingen aning. Tillsammans med min mangoduschcreme får det mig att känna mig som en sallad. Men hey, är håret nöjt så är jag nöjd. Och det ser redan lite glansigare och mer livfullt ut. Rufsigt dock.

För att verkligen beydar min kärlek borde jag boka klipptid. Avlägsna det slitna, kanske färga. Fast det är dumt att överdriva. För mycket kärlek kan nog inte vara bra. I alla fall inte hårkärlek. Och det har fortfarande sin egen vilja, så jag betvivlar att det låter sig tämjas av lite frisörtid. Det har det inte gjort hittills. Jag förmodar att jag helt enkelt får acceptera att jag förärats med ett rufs, med egen vilja. Och då och då belöna det med lite kärlek, becasuse it's worth it.


Mitt rufs


Lockar


Facebook

 

Jaha, men tack då!


Vilse

Jag måste komma fram till någon form av plan. Framtidsplan. Skaffa mig en mening och rimliga mål, det sa min psykiater. Han har rätt. Problemet är bara att det är oändligt svårt att hitta en mening när mattan gång på gång dras bort under ens fötter. Det är svårt att hitta rimliga mål när viljan försöker segra över orken. Det är så mycket lättare att låta viljan styra än att ge vika för bristande ork. Jag vill så gärna tro att orken ska räcka - att det ska gå vägen denna gången. Sen vaknar man upp och inser att man återigen satt ribban för högt, och får snällt ta konsekvensen i form av total energibrist. Då får man börja om från början. Jag borde ha lärt mig läxan vid det här laget. Det borde jag, men viljan är stark.

Nu är jag vilsen. Vet inte vilken väg jag ska välja. Jag vet inte ens vart jag är på väg. Det är tillräckligt komplicerat att bara vara. Dock måste jag finna en mening. Ett långsiktigt mål. Men det är svårt att se längre än nuet. Jag måste dock. Jag vill.

Den stora frågan är: Vad ska jag sysselsätta mig med? Det finns några alternativ. Frågan är bara om vilket som är rätt. Ska jag återuppta mina studier till lärare? Knyta ihop mina engelskastudier med ett annat ämne till en kandidatexamen? Eller borde jag följa ursprungsplanen och ge mig in i journalistikens värld?

Ibland vore det skönt om man hade en spåkula och kunde få åtminstone en skymt av framtiden. Jag behöver inte se allt - bara en glimt, så jag fick lite klarhet. Det skulle ge lite ro. Hoppas jag. Någon som kan tala om för mig vad jag ska göra?


Huvudvärk

Dagen har gått i huvudvärkens tecken. Suck. Vaknade med huvudvärk redan klockan 5 i morse. Jippie. Not. Tog en ibumetin och kröp tillbaka ner under täcket. Skönt. Dock fick en nysning mig att plötsligt börja blöda näsblod. En störtflod av blod. Inte alls vad man önskar sig vid den tiden på dygnet. Jag somnade dock om så fort flodflödet stannat.

Tyvärr försvann inte huvudvärken och jag har dragits med huvudvärk hela dagen. Lillkompis var dock kelig, så vi har myst större delen av dagen. Undrar om han inte sympatiserade med mig en gnutta. Kändes nästan så. Jag har påbörjat "Just Kids" av Patti Smith. Den fångade mig ganska snabbt. Kanske inte totalt uppslukad av den, men den är bra. Intressant.

Kvällen kommer avslutas i soffan framför tv:n. "Kommissarie Lewis" blir kvällens sällskap. Ihop med lite smågodis. Man förtjänar det när huvudet obarmhärtigt dunkat en hel dag. Förhoppningsvis blir det bättre i morgon. Då väntar även middag på stan. Härligt.



The Baby Planner - Josie Brown

Först ut ur nyanlända bokpaketet att bli läst var "The Baby Planner" av Josie Brown. En lättläst chicklit-bok om en kvinna, Katiesom desperat längtar efter barn, men vars man ständigt skjuter det på framtiden eftersom han i själva verket inte alls vill ha barn. Hon får möjligheten att försörja sig som baby planner, dvs hon hjälper blivande mammor att hitta de bästa bebisprylarna som finns - sånt man inte ens visste att man ville ha eller behövde. Hon hjälper blivande föräldrar med allt från färg i barnkammaren, kläder och leksaker till au pair service, skolor osv. Väldigt amerikanskt! Det är som sagt en lättläst bok som rör sig runt ämnena familjer och familjekonsteallationer.

"Katie Johnson may make her living consulting with new moms on the latest greatest baby gadgets no parent should be without, or which mommy meet-ups are the most socially desirable, or whether melon truly is the new black, but the success of her marriage to her husband, Alex, depends on controlling her own urges toward motherhood.

He's adamant that they stay childless. Sure, Katie understands that he's upset over the fact that his out-of-town ex-wife rarely lets him see their ten-year-old son, Peter. But living vicariously through her anxious clients and her twin sisters' precocious children only makes Katie resent his stance more deeply.

While helping a new client—Seth Harris, a high tech entrepreneur who must raise Sadie, his newborn daughter, as a single parent after the tragic death of his wife in childbirth—maneuver the bittersweet journey from mourning husband and reticent father to loving dad, Katie’s own ideals about love, marriage, and motherhood are put to the test as she learns ones very important lesson about family: How we nurture is the true nature of love!"

Text lånad från Amazon

 


Angry Birds

Det är inte klokt så kommersiell världen är. Nu kan kan köpa de irriterande fåglarna från spelet Angry Birds, där man med slangbella skjuter fåglar på äggtjuvande gröna grisarsom gosedjur. Det är ju helt klart som hittat för dem som somnar med telefonen bredvid sig mitt under en spelomgång - nu kan de krypa ner i sängen med en ilsken fågel istället för med mobilen. Enastående!

Bild från CoolStuff där man kan köpa dem från 119kr.


Krama Mig

"Så håll om mig
Släpp inte taget om mig...!"

Jag vill kramas. Lite. Eller ja, egentligen ganska mycket.


Aouch!

Kvinnlighet gör ont. Jäkligt ont! Nu är det förvisso en valfri "kvinnlighet". Trots sin långvariga historia är det fortfarande i ropet gällande skönhetsideal av idag; släta ben. Ja, jag pratar om släta ben - mjuka som skalet på en persika. Vaxade, rakade eller kanske till och med lasrade (är lasrade ett ord?), you name it, huvudsaken är att de är släta och fina. Hur ofta ser man en modell, oavsett om det är på catwalken eller i modemagasin, med håriga ben? Just det - aldrig. Det är mer regel än undantag att tjejer/kvinnor har släta ben.

Släta ben är på inget vis ett måste. Man kan låta håret på benen växa i fred. Strunta i allt vad släta ben heter. Det är absolut inget fel på att vara naturlig. Det är upp till var och en. Vill man ha släta ben så har man det och vill man vara naturlig så låter man håret vara i fred. Simple as that.

Jag låter, i en barnslig tro att man fryser mindre, mina ben vara au naturelle under vinterhalvåret. Under sommaren är jag periodare. Jag tänker alltid att jag borde fixa benen, men det är så oerhört tråkigt så ofta skjuter jag upp det på obestämt tid. Sedan blir det mer akutrakning om något speciellt ska ske.

Idag fick jag dock för mig att göra någonting åt mina ben. I ett slags fåfängt försök att väga upp fulheten. Blicken råkade falla på en förpackning Veet och sen var det a done deal. Bara att värma vaxremsorna mellan händerna, placera dem på benen och sen slutligen dra. Piece of cake! Fy bubblan vad det inte är skönt! Jag blev, än en gång, påmind om varför jag trots allt föredrar att raka benen - det är helt klart mindre smärtsamt. Nu har jag i alla fall släta, om än ömma, ben. Vill man vara fin får man lida pin! Man borde kanske satsa på att gå till en salong och få det riktigt proffsigt gjort? Fast smakar det så kostar det, så jag nöjer mig nog med rakhyveln när benen börjar se ut att ha skaffat tuppkam.


Hamlet äter äppelkart.

2011-07-13_12_42 (MMS)

Hamlet äter äppelkart.


Ful!

Idag är en fuldag. Så är det bara. En fuldag är en dag när min kroppsstorlek stör mig extra mycket. Utan någon egentligen anledning mer än att den existerar. Jag tycker inte om den. Jag trivs inte med den. That's the facts!

Vi kommer aldrig att bli vänner min kropp och jag. Inte i det skick den befinner sig nu. Vi samexisterar enbart för att vi är bundna till varandra. Så är det. Magen är min bittraste fiende. Denna degiga, sladdriga klump som alltid är där och stör. Irriterar. Påminner mig om det som varit. Den måste bort. Vi kommer definitivt aldrig, inte under några omständigheter, att bli vänner. Jag kommer aldrig att trivas med den. Det fungerar inte så.

Jag vet att man ska vara vän med sin kropp. Det underlättar. Jag har varit någorlunda god vän med min kropp. A life time ago. Nu är det en omöjlighet för oss att bli vänner. Det är inte så enkelt som att ta en fika och lära känna varandra. Min mage behöver inte ens mer utfyllnad, så en fika skulle inte göra någon större nytta. Tills den dagen då den minskat i omfång kommer vi att förbli bittra fiender.

För att vi ska slippa vara bittra fiender för resten av livet, så måste jag komma på ett vinnande koncept när det gäller att minska magen. Jag har inga önskningar om att utrota den. Målet är at förminska den. Få den i mer normal storlek. Inte icke-existerande mage á là Barbie utan en vanlig mage. Ingen saggig degklump stor som ett hus. Bara en vanlig mage. En mage som inte ständigt syns och tar plats. That's all.


Jag känner mig som en psychrolutes microporos.


Eftermiddagen i Bilder






Började med att impulsköpa kakburkar - denna serie fast plattare med Sweets, Biscuits, Cookies på från KlaraForm


...sedan hämtades bokpaketet som anlänt till Postens utlämningsställe. Jippie! 


Tisdagen bjöd även på en intressant efterrätt från CityGross. Ganska smaklös dock.

Nu blir det:

Morden i Midsomer, that is!


Nudist? Javisst?

Jag insåg nyligen att garderoben behöver påfyllning. Den börjar bli ganska tom. Kläder och jag är en kombination som inte riktigt går ihop. En ekvation utan lösning. Nudist är väl kanske att ta det lite väl långt. Jag vill inte gå runt naken. Bara väldigt lättklädd. Kläder känns hämmande. De stör. Jag kan dock se det praktiska i kläder. De fyller en funktion. En bra uppfinning i det stora hela. Det är bara jag som inte är helt och fullt skapt för kläder.

Hemma går jag helst i så lite som möjligt, läs: linne och trosor. Det är bekvämt. Man känner sig fri. Jag känner mig fri. Ute bland folk klär jag dock på mig. Det finns vissa gränser, och att åka fast för förargelseväckande beetende är definitivt inte med i planerna. Dessutom finns det inte med på världskartan att jag skulle visa mig naken inför allt och alla. Jag visar mig ju knappt naken för mig själv.

Kroppsstorleken har väl en viss betydelse över det bristande klädintresset. Utbudet är begränsat. Det mesta är tält i färgskala á là mormors 50-tals gardiner - undrar vem som kom på idén att man vill klä sig i tält bara för att man är stor? Jag vill inte gå runt i tält. Det är föga smickrande. Och bidrar inte det minsta till att man känner sig fin. Inte någonstans.

Däremot kan jag inte skylla min vikt för bristen på klädintresse helt och hållet. Den underlättar inte, men om sanningen ska fram så har jag egentligen aldrig varit klädintresserad. Inte ens under min glans dagar. I min värld är kläder mer ett nödvändigt ont. Ja, de fyller funktion - och jag är oerhört tacksam över att alla inte går runt nakna. Det hade varit lite väl magstarkt. Bara tänk er hur det skulle vara att mötas av naken hud överallt, eller trängas i kön på ICA bland nakna människor. Urgh.

Jag får helt enkelt införskaffa lite nya klädesplagg. För en sak är garanterad: jag kommer inte synas naken på stan. No way! Fast det får vänta tills en dag då jag inte känner mig riktigt lika mycket som Dunderklumpen.


Dunderklumpen himself!


90 år

Rosa
12 Juli 1921 - 14 Juli 2006

Det slog mig just att mormor skulle ha fyllt 90 år idag


Bilden från Google


Tokig

Min käre far tror att jag har blivit tokig. Det har att göra med att jag ständigt fotograferar. Allt. Det finns ingenting som inte är ett lämpligt motiv. Jag har, sedan jag fick min första kamera, varit en väldigt flitig fotograf. Motiv har aldrig varit så pjåkigt. Vad som helst kan bli riktigt bra på bild, utom kanske jag själv. Därmed har det tagits ett oändligt antal bilderskalbaggar, stenar, vatten - you name it - vad helst som funnits tillgängligt för stunden. Kräsen har jag aldrig varit. Jag har fortfarande ett antal filmrullar att framkalla, sedan long time ago.

Nu när jag har tillgång till käre brors kamera så leker jag för fullt. Allt fotograferas. Undersöks. Vi håller på att lära känna varandra, kameran och jag. Då krävs det en del lek. Inställningar testas - gillas eller förkastas. Det är mycket som ska kännas bra. Så återigen är jag igång och fotograferar minsta lilla. Det kanske är en aning tokigt. Å andra sidan är ju konst relativt.



Min följeslagare - i väntan på en nyare modell.


Dagens Lunch


Guldfågelns Kycklingspett Hickory BBQ och Sallad


Rosépepparkorn


Dagens Lektyr


Allt Om Mat GrillSpecial


Veckans Naglar

Glömde posta bilden på veckans naglar igår, så den kommer nu.

Note to oneself: undvik att fixa naglarna med huvudvärk. Resultatet blir inte helt bra då.



IsaDora Wonder Nail - Violet Vain (633)


Huvudvärk och Lindamys

Gårdagen blev lite annorlunda än det var tänkt. Som så ofta. Att det inte blir som man tänkt, alltså. Fick huvudvärk och bestämde mig för att ta siesta vid 3-tiden. Vaknade 3½ timme senare. Fast utan huvudvärk, så siestan fyllde sitt syfte. Härligt.

Åt lite middag och sedan bar det av till Linda. Lite senare än tänkt, men huvudvärken satte i alla fall inte stopp för det. Det är alltid lika kul att träffa Linda. Vi har känt varandra så länge att jag inte minns tiden innan jag kände henne. Det kan förvisso bero på att jag var sådär 5-6 år när vi träffades. A lifetime ago! Tjejsnack, tv-tittande och melonätande. Inte illa för en måndagkväll.
´
Idag blir det en latdag. Jag har inga planer whatsoever. Skönt.



Lindamys m vattenmelon.

Lindamys m vattenmelon.


Mums!

Ibland behöver man choklad!


God Morgon!

En ny veckan har tagit sin början. Idag är jag terapifri så jag unnade mig en liten måndagssovmorgon. Det får man. Dessutom fick jag väckning av J trots att jag egentligen inte behövde.  Fina grejer! Dock verkar inte solen vara på min sida denna morgon. Fast den skymtar där bakom det stora ljusgrå molnet, så den kanske tittar fram så småningom!?!

Nu blir det frukost. Sedan får vi se vad dagen för med sig.


It's Monday!

 

Monday Graphic #1

Jag kunde inte låta bli.
Den är så söt
Det är måndag igen.


 


Whiskey Lullaby - Brad Paisley & Alison Krauss

Min käre bror spelade den för mig första gången. Sedan påminde han mig om hur fin den är. Melodin är vacker. Texten sorglig.


Saknig

Ikväll saknar jag J. Saknar honom allt som oftast, men känner mig extra saknig ikväll. Jag vet egentligen inte varför jag är saknig just ikväll. Anledningen spelar egentligen ingen roll. Jag saknar honom. That's it.


Missing You Graphic #41

Missing You | Forward this Picture

Åsle Tå

Det blev en fin utflykt till Åsle Tå. Strosade runt bland de små stugorna i solen. Insåg att jag är oändligt tacksam över att inte vara född under tidigare århundraden - de små och mörka stugorna ger mig klaustrofobi. Avslutade med en fika i solen.



Stugvy


Bonad


Dukat bord


Får


Tusenskönor


Entrébiljett


Kvarnen


Nybakade bullar i caféet


Jordgubbsdrink


Söndag

Då var det återigen söndag. Final på helgen. De känns alltid en gnutta vemodigt. Dock är solen på plats även idag. Härligt!

Dagen till ära blir det en tur till Åsle Tå. Syster ysters önskan. Jag är sugen på en utflykt så jag hakar på. I övrigt blir det nog lite trädgårdsarbete. Vi får se.



Nässelfjäril i fönster


Strawberry Daiquiri


Dagen till ära blir det grillat; fläskfilé, grilled cheese, hemodlad potatis, tzatziki och sallad. Ikväll kan man dessutom äta utomhus. Härligt!

Som avslutning blir det en strawberry daiquiri. Eller två. Mums!


Skål!


Foto

re bror hittade äntligen laddaren till sin kamera. Så himla glad jag blev. Passade på att ladda batteriet medan vi var iväg. Sen har jag ägnat eftermiddagen åt att leta lämpliga objekt att föreviga. Det är gott om fjärilar här, men fjärilar har en förmåga att ständigt vara i rörelse. Tålamod belönar sig dock ibland. Jag fick en på bild. Tyvärr är det något fel på kameran - blir som ett svart skuggigt streck i överkanten. Någon som vet vad det beror på?


Fjäril bland korn


Blåklint


Körsbär


Lilja


Emil, 8½ år


Hamlet, 16 månader


Åke, 8 månader


Vattenspridare. 199kr på Plantagen.

2011-07-09_13_15 (MMS)

Vattenspridare. 199kr på Plantagen.


Sol!!!

Det känns verkligen som sommar när man vaknar till solsken. Faktiskt.  Himlen har en härlig blå färg som kontrast till de senaste dagarnas nyanser av grått. Härligt. Visserligen finns det en hel del moln på himlen, men de är vita och ser väldigt fluffiga ut. Ganska mysigt!

Dagen blir lugn. En tur till MediaMarkt med mamma för att förhoppningsvis inhandla en ny potatisskalare, en sån där elektrisk sak. Och jag tänkte passa på att spana in kamerautbudet. Det suger i mig av längtan efter en kamera att leka och experimentera med.


Söt som som jag fick bifogat i ett mail.


Apetina Grill Cheese. Riktigt god!

Apetina Grill Cheese. Riktigt god!


Glassbomb


ICA Selection Double Chocolate & Almond. ICA Selection Fruktglass Mango,
Kling's Päronglass. Persikor. Päron. Banan. Grädde
.


Boost

Morgonens möte gav mig en boost. Ett uns hopp. En gnutta tilltro till mig själv. En tro på att det kommer att bli bra. Det kanske inte blir exakt så som jag hoppats och trott, men det kommer att bli bra. Jag ska försöka hålla fast vid det. Hålla fast vid den energi hon ger mig.

Fantastiskt hur vissa människor kan förse en med energi. Tilltro, framtidstro och energi. Jag önskar att jag kunde ha henne vid min sida hela tiden. Som en försäkran när tvivlen och oron sätter in. Jag vet att det är en omöjlighet. Tanken är ju att jag ska orka stå emot tvivlen och oron på egen hand. Det är ju där hon kommer in i bilden. Hon stärker mig. Bekräftar mig. Förvisso är det hennes jobb, men känns inte som att hon gör det för att hon måste.

Det sägs ju att det finns ett syfte med alla människor man möter. I en del fall är det svårt att förstå syftet, men ibland känns det bara rätt. Ursprungstanken var inte att hon skulle finnas kvar mer än högst ett par gånger. Hon var ett första steg i ledet mot något annat. Nu blev hon istället ett stopp. En anhalt i väntan på nästa steg. Det var inte tänkt så, men det var så det blev. Hon fick ett syfte som inte var planerat. Hon passar mig. Får mig att se saker ur nya perspektiv. Ger mig energi. Jag känner det. Hur långt det räcker vet jag inte, men oavsett så har det redan räckt långt.

Jag fick en boost. En välbehövlig boost. Nu känns det lättare att andas. Det är jag tacksam för.


Prinsesshår!

Jag stod i min egen lilla värld och funderade vid frysdiskarna på ICA. Då hörde jag en liten ljus röst bakom mig.

Flickan: Mamma, titta..hon har prinsesshår!
Mamman: Mmm...
Flickan: Men mamma titta...
Mamman: Mmm...
Flickan: Maaaammmaaa! (frustrationen över mammas bristande intresse var uppenbar).

Där någonstans blev jag medveten om att det var mitt hår som diskuterades. Mitt rufs. Dess bristande lydnad är en ständig källa till irritation, och jag skulle nog aldrig komma mig för att kalla det prinsesshår. Snarare trollrufs. Nu var uppenbarligen den lilla flickan framför mig inte av samma mening. Jag tror inte trollrufs fanns i hennes värld.

Flickan insåg att jag uppmärksammat henne. Och eftersom mamma uppenbarligen inte var intresserad ansåg tydligen hon att det var bäst att tilltala målet direkt.

Flickan: Är det ditt hår?
Jag: Ja, det är mitt.
Flickan: På riktigt?
Jag: Ja, alldeles på riktigt.
Flickan: Får jag känna på ditt hår?
Jag: Mmm, det går väl bra.

Hon känner på det, länge. Verkligen känner på det
.
Flickan: Åååh så mjukt...
Jag: Eh, tack!
Så tittar hon på mig med stora blå ögon.
Flickan: Är du prinsessa? (förhoppning i rösten)
Jag: Nej, jag är ingen prinsessa.
En viss besvikelse först, men så spricker hon upp i ett stort leende.
Flickan: Du har i alla fall prinsesshår!

Jag har prinsesshår. Det har en liten flicka i 5-årsåldern bestämt. 5-åringar har koll. När jag ser ett rufs, ser hon prinsesshår. Säger hon att det är prinsesshår, så har hon rätt. End of discussion. Mina prinsesskunskaper är alldeles för obefintliga för att jag med berått mod skulle vilja ge mig in i en diskussion. Speciellt inte med en 5-årig tjej med prinsessor som expertområde. No way! Jag har prinsesshår. End of the story.

Hon gjorde min dag!


Bästa Väckarklockan



är den bästa väckarklockan.
Så är det bara.
Jag har sagt det förut och jag kommer säkert
säga det igen. Han är bäst. Det är så otroligt
mycket mysigare, och lättare, att vakna när
han ringer - än när man hör det hemska ljudet
av väckarklockan
. Ringsignalen kanske inte är
den skönaste att vakna till, men vad gör det?
Trycker man bara på svara så är hans röst där
och det känns plötsligt mycket bättre att vakna!


It's Friday!


"It's Friday and I'm in Love..." - the Cures förstod konceptet. De till och med tillägnade en låt till fredag.

It's Friday! Woho! Fredag är en bra dag. Den bästa på hela veckan. Så är det bara. It's not up for discussion!

Denna fredag börjar med ett möte. Sedan blir det veckohandling innan jag rattar hemåt. Till kvällen blir det grilla. Kanske ett glas vin till. En soft fredag. Soft gillas!



Kommissarie Lewis

Weeii! Man kan aldrig få för mycket av brittiska kriminalserier! Mark my words! Jag blev otroligt glad när jag igår upptäckte att Kanal 5 visar "Kommissarie Lewis" kl 21:00 ikväll. Tack Kanal 5!

För er som inte vet, är kommissarie Lewis före detta assistent till den legendariske Kommissarie Morse. Några år efter Morses död fick Lewis en egen serie. Lewis har nu stigit i graderna och är numera kommissarie med en egen assistent - Hathaway. Tillsammans löser den oändliga raden av mord som sker i Oxford.

Jag kommer sitta bänkad framför tv:n. I sällskap med mamma, och ett glas cola.



Kommissarie Lewis & Hathaway
(Bild lånad från SVT)


It's Pie Time

Under torsdag, på veckans matsedel, står det paj. So pie it is. Exakt hur det kom sig att jag fick pajen på min lott förtäljer dock inte storyn. Inte för att jag har något emot det hela. Tvärtom faktiskt. Paj har fördelen av att man kan mixa och matcha som man vill. Det ligger lite av Cajsa Wargs filosofi över pajkonceptet; man tager vad man haver! (Ja, det påstås att uttrycket inte finns med i hennes berömda bok men hon får stå som äger till det iaf).

Paj är som gjort för man ska kunna ta vad som finns. Givetvis kan man i förväg planera vad pajen ska innehålla. Så är dagens pajer upplagda. Men om matinspirationen brister och man plötsligt, out of the blue, får för sig att göra paj, så kan man helt enkelt använda sig av det som finns hemma. Resultatet kan ju så klart variera beroende på vad som finns i kökets gömmor, men i slutändan är det trots allt svårt att misslyckas med paj.

Dagen till ära blev det två pajer. En köttfärspaj med chili, lök, soltorkade tomater, champinjoner och färska tomater. Den andra blir en kycklingpaj med bacon, purjolök, champinjoner och majs. Till det det en sallad innehållandes sallad från trädgården. Inte fy skam!



Redo att förgräddas


Förgräddad - liten bula trots pickandet


Köttfärspaj innan stanningen är på


Kycklingpaj innan stanningen är på


Köttfärspaj


Kycklingpaj


Sallad


Gott?!?


Min käre svåger är känd för att inte vara speciellt kräsen vad gäller mat. Han är även känd för sina olika grytor vilka brukar innehålla allehanda rester och annat smått och gott han finner i kylen/frysen. Dock måste jag bestämt hävda att dagens lunch såg allt annat än god ut. Jag var högst skeptisk till denna anrättning. Han tillstod dock att den faktiskt inte var speciellt lyckad! Det finns hopp.


Strimlad rökt skinka (från frysen), gårdagens överblivna äggnudlar, sweet chilisås och ett par skivor hamburgeost som icing on the cake! Sen ett par minuter i micron och voilá - lunch!


Förföljd


Ja, jag känner mig minst sagt förföljd. Eric Amarillo heter min stalker. Nu är det inte han personligen som förföljer mig. Han vet nog inte ens om min existens.  Nej, det är hans låt "Om Sanningen Ska Fram" som förföljer mig. Varje gång jag sätter på radion är den där. Sätter jag på tv:n är den där. Den har satt sig i mitt huvud. På repeat. Alla mina försök att sudda bort den ur mitt medvetna är förgäves. Och lyckas jag förtränga den en stund, och sen glömmer bort mig genom att sätta på radion ja då är den där igen. Och om sanningen ska fram så har den blivit en plåga. Hjälp!



C-uppsats

Jag tycker inte om att lämna saker oavslutade. Det stressar mig. Jag kan helt enkelt inte slappna av förrän saker och ting är färdiga, avklarade, avslutade - you name it. Det kanske är en positiv egenskap, för hittills har jag inte lämnat mycket oavslutat - förutom studiemässigt. Studiemässigt finns det lite klart att avsluta innan jag går vidare. Förutom mitt största huvudspöke - min c-uppsats i engelska - så är det några få enstaka småkurser som är kvar att avsluta. Och planen är att alla lösa trådar ska knytas ihop. Kurserna ska avslutas. Det är mitt mål. Högst upp på listan står c-uppsatsen.

C-uppsatsen är det som lämnar mig minst ro. Den finns ständigt där i bakhuvudet och vägrar envist att låta sig skuffas undan tills senare. Den pockar på uppmärksamhet. Stör, gnager och frustrerar. Det står helt klart att den inte har för avsikt att låta sig förträngas eller glömmas bort. Den bara ska bli klar.

Enda anledningen till att den inte redan är avklarad är för att jag blev sjuk. Mitt i den intensiva researchen och skrivandets påbörjan hamnade jag på sjukhus (pankreatit). Där kan man helt klart snacka om dålig timing. Riktigt dålig timing! Jag missade de obligatoriska delarna och därmed blev uppsatsen aldrig färdig. Eftersom ny kurs började i januari och jag dessutom skulle opereras, så beslöt jag att färdigställandet av c-uppsatsen fick vänta. Så här i efterhand var det ett bra beslut.

Dessvärre har olika orsaker lett till att uppsatsen ännu inte blivit klar. Det stör mig. Och trots att jag just nu inte har orken att ta tag i det, så pockar det på uppmärksamhet. Till att börja med behöver jag en plan. Och ett ämne. Det ursprungliga ämnet, och planen, har jag lagt åt sidan. Jag vet att jag hade en idé, som då verkade strålande, men jag kan inte riktigt påminna mig om den. Så är jag tillbaka på ruta ett.

Det är inte läge att börja projektet nu, men kanske att hjärnspöket kommer till ro om jag åtminstone uppfinner en strategi. En plan. En idé. Eller åtminstone ett ämne. Den stora frågan just nu är därmed ska jag välja lingvistik, litteratur eller kultur? Följdfrågan sen blir ju att vad för ämne inom någon av dessa genrer man ska bygga uppsatsen på. Piece of cake! Eller inte...

Problemet är att jag helt saknar inspiration. Hjärnan vill inte samarbeta. Så jag förblir på ruta ett...


Fast jag har inga idéer ens att skrota...


Paket


Idag kom min beställning från e.l.f. Alltid kul med paket - även om man beställt det själv. De hade 50% på beställningen i slutet på juni, så då passade jag på att handla lite. De vanligtvis låga priserna med halva priset på gjorde ju att det blev nästintill gratis. 

Jag har aldrig beställt därifrån tidigare, men jag måste säga att det gick fort från beställning till leverans. Sånt gillas! Det var en kompis som tipsade mig om sidan. Och med tanke på priserna så tänkte jag att det var värt att prova. Beställde några lipgloss, eyeliners etc. Med andra ord: lite smått och gott. Ska testa produkterna så småningom och se vad jag tycker om dem.





Fotboll


Tänkte låta dagens första inlägg bli en hyllning till Svenska damlandslaget i fotboll. Genom att slå storfavoriten USA i gårdagens match (2-1) tog de hem gruppsegern. Grattis tjejer! Nu blir det kvartsfinal mot Australien på söndag. Heja heja!



Glädjedans!

Bild lånad från FotbollsExpressen.se


Bebissugen


Tittade på 5:ans förlossningsdokumentär, "Livet på BB", och blev plötsligt väldigt bebissugen. Det är helt klart något speciellt med att se en liten människa födas.


Lånad från Anne Geddes Pure-collection


Avstämning Med Stjärnorna


Fick plötsligt en otrolig lust att kolla mitt horoskop. Jag kan egentligen inte påstå att jag är speciellt intresserad av astrologi och horoskop, men ibland är det intressant att se vad stjärnorna säger. Efter att ha läst igenom ett antal olika horoskop har jag nu bestämt att veckans horoskop i VeckoRevyn är det jag gillar bäst. Jag hoppas på att det stämmer!



Skytten 23/11-21/12

Lita på din viktiga magkänsla då det gäller att fatta beslut,
din intuition är stark just nu. Du får energi av att vistas ute
i naturen, både ensam och tillsammans med din vän. Venus
flirtar med dig och låter dig uppleva ljuvliga kärleksmöten
framöver, om du sköter dina kort väl…




För att se huruvida bra prognosen kan stämma så tänkte jag att det var lika bra att även kika på Årshoroskopet. Det borde ju vara lättare att bedöma chanserna för veckan om man bedömer utifrån ett större perspektiv. Sagt och gjort. Jag spanade in Årshoroskopet i VeckoRevyn as well. Ett intensivt kärleksliv med gott om rosa moln blandat med äventyr, lyckade impulsköp och fina affärer utmärker skyttens år. Ja, men då måste ju veckans horoskop vara sant. Jag får helt enkelt koncentrera mig på att flirta med Venus, man vill ju ha henne på sin sida, och försöka hålla korten rätt...


Hundvaktspresent

Jag fick en present när syster yster och svåger kom hem från Skottland. En tack-för-hundvakten-present! Passar gärna lillkompisen, men det är alltid kul med presenter! Den var kanske inte speciellt skottsk fast vad gör det?! Tack så mycket!




Angel - Perfuming Body Lotion från Thierry Mugler


"Mitt Liv Med Saddam" - Parisoula Lampsos & Lena Katarina Swanberg

Tänkte passa på att kasta in ett boktips. Härom veckan läste jag "Mitt Liv Med Saddam" av Parisoula Lampsos & Lena Katarina Swanberg. Upptäckte den av en slump när jag gjorde min förra bokbeställning och tänkte att tja, varför inte. Så den lades till i varukorgen.

Boken var helt klart läsvärd. Man får följa Parisoulas liv från första mötet med Saddam Hussein och till hans död. Henns tillvaro i otrolig lyx till ett vanligt liv i Sverige. Ja, efter flykten från Irak bor hon numera i Sverige. Boken ger en inblick i hur livet såg ut i Irak under Saddams regim, och samtidigt får man en svag glimt av vem/hur Saddam var som människa. Det är en öppen berättelse där Parisoula blottlägger sitt liv. Och även om man kan förbanna den naiva 16-åringens dumhet kan man samtidigt förstå varför hon efter det handlat som hon gjort. Det är en berättelse som visar att alla människor bär en historia, att allt inte alltid är som det tycks vara - och att människan är beredd att offra mycket för dem hon älskar.



Skönheten och odjuret

Ett dramatiskt liv i skuggan av en fruktad diktator

Parisoula Lampsos träffar Saddam Hussein när hon just fyllt sexton år. Hon är enda dottern till en grekisk affärsman och dessutom påtagligt vacker. Saddam ska snart fylla trettio och är påläggskalv inom det allt mäktigare Baathpartiet. De förälskar sig och därmed är hennes öde beseglat.

"Varje familj i Irak har egna vredens och sorgens minnen av Saddam Husseins tid vid makten. En make som avrättats, söner som dött i krig eller döttrar som försvunnit spårlöst. Alla har något att minnas med avsky. Varje gång någon knackade på dörren var man rädd. Vem kommer? Vem tar vem? Vad händer? Skyldig eller oskyldig spelade ingen roll, att fråga efter orsaken var meningslöst.

För att förstå vad jag har att berätta måste man förstå dessa villkor. Saddam Hussein var en man som inte drog sig för att mörda sin egen familj. Varför skulle han skona mig?"

Författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg har intervjuat Parisoula Lampsos under lång tid och skrivit den gripande, spännande och fasansfulla berättelsen om hennes dramatiska liv i skuggan av en fruktad diktator.

Bild och Text lånad från
AdLibris


Tvätt


Vad kan vara bättre än att börja dagen med att starta tvättmaskinen? Speciellt som solen verkar titta fram. Det bådar gott för uthängning av tvätten. Just nu snurrar en hög med lakan runt tillsammans med vatten, tvättmedel och sköljmedel. Lite tvättaktigt kramkalas, typ. Nu kan jag vara lat och samtidigt nyttig - jag tvättar ju. He he!



ICAs egna tvättmedel


Släppa Taget Eller Hålla Kvar?

Jag vet inte riktigt vart jag är på väg. Vem jag är. Fast egentligen vet jag vem jag är. Djupt där inne vet jag vem jag är. Jag måste bara återfinna självkänslan och styrkan i att vara jag.

Det jag vet är att J betyder mycket. Väldigt mycket. Tycker om att ha honom i mitt liv. Jag vill ha honom där. För allra första gången känner jag mig helt bekväm med en kille. Vi kan prata om precis alls. Och trots alla mina brister så tycker han om mig precis som jag är. Jag känner det. Jag förstår det inte alltid, men han ser bortom allt det negativa i min tillvaro. Det känns bra. Han är uppriktig! Jag litar på honom. Det skrämmer och fascinerar. Lockar. Han känns trygg. Jag kan vara mig själv. Han tycker om mig som jag är. Vill ha honom i mitt liv. Vill se vart det kan leda. 

Samtidigt känns det inte rättvist. Jag vill inte stå i vägen för honom. Han förtjänar så mycket mer. Även om han tycker om mig precis som jag är, så är jag ett hinder. Han bor där. Jag bor här. Det är många mil emellan. Milen i sig vore inget problem om det inte vore för min fobi mot buss och tåg. Det försvårar möjligheterna att ses. Det ska inte bara vara upp till honom att förflytta sig. Jag vet det. Det är inte rättvist. Jag vill ses. Jag vill åka till honom. Förbannar paniken. Förbannar ångesten.

Jag borde släppa taget om honom. Ge honom en möjlighet att träffa någon på närmare håll, eller någon som saknar fobier mot transportmedel. Tycker man om någon på riktigt så släpper man taget, sägs det ju, men om man inte kan släppa taget? Om man vill hålla kvar. Om man vill tycka om. Mycket. Vill vara nära. Vad gör man då?

Ingenting är enkelt. Förmodligen är det inte meningen att något ska vara enkelt. Ändå önskar jag att det vore lite lättare. All You Need Is Love, Right? Jag hoppas att det räcker. Och jag hoppas att jag kan bemästra paniken. För jag är inte beredd att släppa taget. Inte än. Inte nu. Kanske aldrig.


Tv-Kväll


Trots att solen slutligen bestämt sig för att belysa oss med sin närvaro, så tänker jag parkera rumpan i soffan och titta på tv. Ja, jag kanske hoppar över Allsången - känner mig lite allmänt allsångsmätt. Däremot blir det "Morden i Midsomer" kl 21.00. That's summer!

J
ag har varit supermegalat idag. Varit lite låg. Många tankar som snurrar. Oro. Ångest. Lite hopp. Längtan. Så jag har ägnat dagen åt att besvara brev som väntat på att bli besvarade. Det är tur jag har mina underbara brevvänner runt om i världen. Utan dem skulle mitt liv och brevlådan vara ganska så innehållslöst. Jag älskar när det trillar in brev med nyheter från någon av mina vänner out there. Det förgyller min tillvaro!

I morgon tänkte jag dock få till lite action i form av städning. Dessutom hoppas jag att solen lyser även då så att man kan få njuta lite av den. Det vore skönt!



Färgglada brevlådor från Seidenfaden Design Copenhagen


Fluginvasion

Jag håller på att bli tokig på alla flugor! Det är inte klokt så ettriga och närgångna de är. Driver mig till vansinne! Jag hyser djup kärlek och evig tacksamhet till den person som uppfann flugsmällan! Den är nämligen min ständiga följeslagare. I alla fall hemma. Flugmassaker pågår!


Färgglada flugsmällor från Rice


Rihanna - California King Bed

En favorit just nu!


Kryddor


Hämtade mor på jobbet och det blev en tur till Lidens Handelsträdgård på hemvägen. De hade ett erbjudande med köp 4 kryddplantor - betala för 3. Vi gillar kryddor så ett eget litet kryddland är aldrig fel. Himmel vad mycket fina växter det finns! Vi kom hem med timjan, spansk grönmynta, oregano och citronmeliss.


Silvertrana bland blåklint


Chokladblomma


Vindruvor


Gul ros


Röd ros


Skylt


Kumquats


Gångbron


Fontänen


Veckans Naglar


IsaDora Bas: Baby Blue (624) Top: Masterpiece Pink (803)

J
ag blev visst lite ivrig att visa upp resultatet. Skulle givetvis ha tagit bort det som hamnat vid sidorna, och lagt toplack på innan bilden togs. Oh well!


Inköp

Jag passade på att spana runt inne på ICA Maxi en stund innan jag rattade bilen hemåt. Innan dess var jag dessutom inne på nollfemhundra papper & present och köpte en liten almanacka. Jag höll på att glömma almanackan - turligt nog gjorde jag inte det. Det blir så mycket lättare att hålla ordning på tider när man har dem noterade. Dagens fynd:


Granny Smithäpplen
Gilette Satin Care Lavender Kiss
Rexona Woman Cotton Dry
Depend Nagellacksremover
Ramlösa orginal
Gatos lakritsstång (till J)
Jordgubbar (endast 20kr/l!!!)
Liten almanacka

 


En Doft Av Mango

Duschgelen för tillfället bär en doft av mango.



250ml, 80kr - The Body Shop


Måndag Morgon


"Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt.
Jo ja sa just de att det är måndag morgon
och mitt huvud känns så tungt,
när jag sitter här med ett glas grapefruktjuice..."
 
ur The Gräsänkling Blues by Povel Ramel


Ja,...det är måndag morgon. Huvudet känns tungt. Tror nattens sömn blev för tung. Jag sitter här, men inte med grapefruktsjuice. Grapefruktsjuicens syra skulle nog öka på min egen syra och resultatet skulle nog förmörka chanserna till att det blir en bra start på veckan. Här tas inga onödiga risker. Dumt att chansa liksom. Istället har jag en kopp te vid min sida. Earl Grey - en råsockerbit och en liten skvätt grädde - that's the way I like it.

Tanken är att teet ska få mig att vakna till. Åtminstone en gnutta. När sen ögonen självmant orkar hålla sig uppe, det vill säga utan ansträngning från min sida, är det tanken att jag ska förpassa mig själv in i duschen. Duscha är bland det skönaste som finns. Fast dumt att somna i duschen och råka drunkna därav tanken bakom att vakna till lite innan duschen tas i besittning. Jag skulle nog kunna bo i en dusch. Jag tror att det skulle kunna fungera.

Min morgonritual går i alla fall ut på att starta datorn. Dricka te (om jag inte anser att det är för varmt för te). Surfa runt - kolla nyheter och lite annat medan teet dricks upp. Sedan dusch. Därefter är det frukostdax. Oftast har jag inga tider att passa vilket gör att de olika momenten kan dra ut på tiden. Desvärre är det måndag idag och Mondays mean therapy. Vilket i sin tur innebär att jag inte kan vara allt för seg. Med andra ord är det dags att sätta fart.





Tack och lov är det ju bara måndag en dag i veckan!


Note to Oneself: införskaffa almanacka!

Note to Oneself: införskaffa almanacka!


Titta Vi Flyger!


I ett försök att förtränga det mysko väder som hängt över oss hela denna helg, så bestämde vi oss för att titta på film. Film är mysigt! Efter att nu ha sett filmen så vill dock den skyldige inte erkänna sig skyldig till att ha lagt till filmen på Lovefilm-listan. Jag är dock oskyldig.

Vi tittade på "Titta Vi Flyger!" eller "Airplane!" som är orginaltiteln. Enligt omslaget är det "En av de tio roligaste filmer som någonsin gjorts". Jag håller definitivt inte med. Det är uppenbarligen en parodi på katastroffilmer som dessutom driver med allt från kärlek till religion. Jag kan förstå poängen utan att egentligen förstå den. Det blev bara knäppt. Bara att inse att jag inte har rätt humor för denna typ av film. De lär heller aldrig ta sig in på min lista över klassiker. No way!

För att smälta denna filmupplevelse tänker jag call it a night och krypa ner under täcket med senaste numret av tidningen "Härliga Hund" - det känns som en bra idé.

 


Nattlig Störning

Grannen har fest. Det hörs hit. Trots att de bor en knapp kilometer bort. Kortare fågelvägen. Festen har pågått större delen av dagen. Roligt för dem! Musiken hörs hit. Kan bero på att det just nu är vindstilla. Basen går igenom. Blandad kompott av låtar. Glada tillrop däremellan. Bor man på landet hör det inte till vanligheterna att man hör grannars festande. Nu håller de förvisso till utomhus och har en lite större ljudanläggning. Well well, det är inte speciellt störande. Faktiskt lite trevligt med dunkandet i bakgrunden - om än lite ovanligt. Det stör dock den vanliga lantliga nattron. Fast så länge det inte stör mig så får de hålla på så länge de vill. Party away!



Bokköp Eller Inte Bokköp?


Ja, ska jag beställa en ny hög med böcker eller ska jag vara ekonomisk och spara pengarna? That IS the question! Det förnuftiga vore givetvis att vara ekonomisk, men hur ofta är det förnuftet som går segrande ur en strid? Oftast är det väl förnuftet som får stå tillbaka för impulsen, och sen får förnuftet eventuellt träda fram och rädda situationen som impulsen förorsakat. Det är väl så det vanligtvis fungerar.

Rent materialistiskt så behöver jag inte fler böcker. Om man ska vara krass. I alla fall inte om man ska vara praktisk. Jag har liksom ingen plats för dem. Bokhyllorna är överhopade och det finns inte plats för fler bokhyllor. Ändå går det alltid att få plats för fler böcker. Jag har alltid plats för fler böcker. De får i form av travar vara dekoration. Dekoration som jag förvisso ofta snubblar över, men dekoration är hemtrevligt. Hemtrevligt är bra.

Egentligen borde jag helt enkelt bli en bättre människa och utnyttja mitt bibliotekskort. Det skulle spara mig både pengar och utrymme. Det borde jag. Det om något skulle vara oerhört praktiskt. Att låna är gratis. Dessutom lämnar man tillbaka det man lånat och på så vis behövs inget utrymme att förvara saker och ting på. Väldigt praktiskt. Låna är nog det mest praktiska av praktiskt. Helt fenomenalt. Så jag borde verkligen satsa på att damma av lånekortet och börja nyttja det.

Det är bara ett litet problem: jag måste äga böckerna. Det finns nog inget annat som ger mig ett sånt ägandebehov som just böcker. De måste tillhöra mig. Jag tycker inte om att dela med mig av böcker. Att behöva lämna ifrån mig dem. Där spricker det lite med biblioteksidén. Jag vill vara den första som öppnar en bok. Höra det där knarrande ljudet från bokpärmen när man öppnar en bok för allra första gången. Jag älskar det ljudet. Doften av nytt papper. Det är något alldeles speciellt med en ny bok. Man kan inte komma ifrån det.

Behöver jag tillägga att jag inte är pocketfantast? Tänkte väl det. I sig är det inget fel på pocketböcker. Budgettanken är tilltalande. Problemet är dock att pärmarna är mjuka. Hörnen delar sig. Det är fult. Dessutom är inbundna böcker mer tilltalande att titta på. Och pocketböcker knarrar inte. Knarrande är viktigt. Däremot är pocketböcker extremt praktiska när man ska resa: viktmässigt är de lättare, man har inte samma behov av att vara rädd om dem och de tar mindre plats i resväskan (vilket gör att man dessutom får ner fler - bara en sån sak!).

Pocketböcker har dock en fördel: de är betydligt billigare än inbundna böcker när det gäller böcker på engelska. Sorgligt men sant. Därför har jag fått acceptera att om jag vill läsa böcker på engelska, så får jag helt enkelt köpa dem som pocket. Dock slinker det förbi en och annan inbunden bok på engelska.

Nu var det ju förvisso inte längesedan jag köpte en mindre hög med böcker. Sex stycken böcker. De böckerna är utlästa. De ligger nu i en ny trave och dekorerar golvet. Ganska estetiskt tilltalande. Problemet är att jag nu inte har någonting att läsa. Att betrakta golvdekorationen tillfredsställer inte läslusten.

Så, hur jag än vänder och vrider på det hela, så vet jag innerst inne att det där bokköpet kommer äga rum. Det är inte en fråga om det kommer ske, utan när. Det är bara att inse fakta: bibliotekskortet kommer fortsätta samla damm medan boktravarna som tillhör mig växer. Vissa saker är helt enkelt inte svårare än så.


Bild från we♥it.com


Dagens Lektyr

Dagens Lektyr


Burlesque


Gårdagskvällen avrundades med jordgubbstårta, Asti Cinzano och "Burlesque" - filmen alltså. Ingen live show. Inte illa alls för en fredagkväll. Tårtan var underbar. Asti är alltid gott. Filmen var kanon! Den rekommenderas! One just got to love Cher! Christina Aguilera är inte dålig hon heller! Det var helt klart en skön kväll!




Bild lånad från Discshop


Jordgubbstårta

2011-07-01_21_21 (MMS)

Jordgubbstårta


Bakning

Har man ingenting bättre för sig, och böckerna är utläste, ja då kan man alltid ta och baka lite. Bakning är alltid bra. Jag bakar ibland som en slags egenterapi. Det är lugnande att baka. Mixa, blanda och kladda. En deg är även superbra att förlösa sina aggressioner på. Den tål det. Den blir nästan ännu bättre med lite hårda tag. Perfekt. Idag har bakandet inget speciellt syfte. Bara allmänt fredagsmys!

Idag skapas det en jordgubbstårta. En kompis tipsade om den för ett tag sedan. Den lät god. Och ingredienserna, minus några, fanns redan hemma. Den tycktes lagom för en fredag. Nu står den i kylen och gottar till sig. Hur resultatet blev rent smakmässigt återstår att se. Receptet för dem som är nyfikna finns HÄR. Bild på resultatet kommer senare.

Molnigt


Idag har solen övergivit oss. Ljusgrå jättemoln tornar upp sig på himlen. Som ett tjockt täcke. Det har även regnat lite. Just nu verkar det dock vara uppehåll. Enligt väderrapporterna skulle det komma åska idag. Just nu känns det lite för svalt för det. Men vem vet. Det ser ljust ut i kanterna, så kanske att solen tittar fram framåt eftermiddagen.

Jag tänker avvakta min väderbedömning till senare. Istället tänker jag krypa upp i soffan med lillkompisen och läsa klart "Mitt Liv Med Saddam" av Parisoula Lampsos & Lena Katarina Swanberg. Det är en intressant bok. Den visar på att alla människor bär en historia - och att allting kanske inte alltid är som det tycks vara. Och man får en inblick i hur det var i Irak under Saddam Husseins regim.

Mot soffan!


Vad är det för en dag?


Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag
För det är Jonas födelsedag!
Hurra Hurra Hurra!!!


 


RSS 2.0