Boost
Morgonens möte gav mig en boost. Ett uns hopp. En gnutta tilltro till mig själv. En tro på att det kommer att bli bra. Det kanske inte blir exakt så som jag hoppats och trott, men det kommer att bli bra. Jag ska försöka hålla fast vid det. Hålla fast vid den energi hon ger mig.
Fantastiskt hur vissa människor kan förse en med energi. Tilltro, framtidstro och energi. Jag önskar att jag kunde ha henne vid min sida hela tiden. Som en försäkran när tvivlen och oron sätter in. Jag vet att det är en omöjlighet. Tanken är ju att jag ska orka stå emot tvivlen och oron på egen hand. Det är ju där hon kommer in i bilden. Hon stärker mig. Bekräftar mig. Förvisso är det hennes jobb, men känns inte som att hon gör det för att hon måste.
Det sägs ju att det finns ett syfte med alla människor man möter. I en del fall är det svårt att förstå syftet, men ibland känns det bara rätt. Ursprungstanken var inte att hon skulle finnas kvar mer än högst ett par gånger. Hon var ett första steg i ledet mot något annat. Nu blev hon istället ett stopp. En anhalt i väntan på nästa steg. Det var inte tänkt så, men det var så det blev. Hon fick ett syfte som inte var planerat. Hon passar mig. Får mig att se saker ur nya perspektiv. Ger mig energi. Jag känner det. Hur långt det räcker vet jag inte, men oavsett så har det redan räckt långt.
Jag fick en boost. En välbehövlig boost. Nu känns det lättare att andas. Det är jag tacksam för.
Fantastiskt hur vissa människor kan förse en med energi. Tilltro, framtidstro och energi. Jag önskar att jag kunde ha henne vid min sida hela tiden. Som en försäkran när tvivlen och oron sätter in. Jag vet att det är en omöjlighet. Tanken är ju att jag ska orka stå emot tvivlen och oron på egen hand. Det är ju där hon kommer in i bilden. Hon stärker mig. Bekräftar mig. Förvisso är det hennes jobb, men känns inte som att hon gör det för att hon måste.
Det sägs ju att det finns ett syfte med alla människor man möter. I en del fall är det svårt att förstå syftet, men ibland känns det bara rätt. Ursprungstanken var inte att hon skulle finnas kvar mer än högst ett par gånger. Hon var ett första steg i ledet mot något annat. Nu blev hon istället ett stopp. En anhalt i väntan på nästa steg. Det var inte tänkt så, men det var så det blev. Hon fick ett syfte som inte var planerat. Hon passar mig. Får mig att se saker ur nya perspektiv. Ger mig energi. Jag känner det. Hur långt det räcker vet jag inte, men oavsett så har det redan räckt långt.
Jag fick en boost. En välbehövlig boost. Nu känns det lättare att andas. Det är jag tacksam för.
Kommentarer
Trackback
