Tokig

Min käre far tror att jag har blivit tokig. Det har att göra med att jag ständigt fotograferar. Allt. Det finns ingenting som inte är ett lämpligt motiv. Jag har, sedan jag fick min första kamera, varit en väldigt flitig fotograf. Motiv har aldrig varit så pjåkigt. Vad som helst kan bli riktigt bra på bild, utom kanske jag själv. Därmed har det tagits ett oändligt antal bilderskalbaggar, stenar, vatten - you name it - vad helst som funnits tillgängligt för stunden. Kräsen har jag aldrig varit. Jag har fortfarande ett antal filmrullar att framkalla, sedan long time ago.

Nu när jag har tillgång till käre brors kamera så leker jag för fullt. Allt fotograferas. Undersöks. Vi håller på att lära känna varandra, kameran och jag. Då krävs det en del lek. Inställningar testas - gillas eller förkastas. Det är mycket som ska kännas bra. Så återigen är jag igång och fotograferar minsta lilla. Det kanske är en aning tokigt. Å andra sidan är ju konst relativt.



Min följeslagare - i väntan på en nyare modell.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0