☆World of Mica☆

Idag har det varit en riktig slappardag - som så ofta annars. Till mitt försvar vill jag dock påpeka att vädret inte har inbjudit till några utomhusaktiviteter utan istället har det varit perfekt väder för att kura ihop sig under en filt med en bok och försvinna in i en annan värld. Eftersom jag dessutom varit hundvakt åt syster ysters lille charmtroll, som är en mästare på mys, så var det ännu mysigare att bara vara med honom ihoprullad vid min sida. Det är en riktig myshund - keligare får man nog leta efter.

Eftersom mitt bokpaket från AdLibris kom igår (och jag givetvis genast påbörjade en bok) så var jag tvungen att avsluta "Varför gråter inte Emma?" av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig. Det var en oerhört gripande bok om morden i Arboga 2008 när två små barn brutalt mördades och deras mamma, Emma, skadades svårt. Dådet var en riksnyhet och under lång tid kunde man genom media följa allt som skedde - från brott till det att den skyldiga dömdes till livstids fängelse och utvisning. Boken är Emmas, och hennes närmaste familjs, egen berättelse om det som hände och kampen om att gå den skyldiga dömd och på så vis ge barnen upprättelse. Det är en bok om kärlek - utan hat. Stark. Gripande.

Tog en paus för lunch samt hjälpte mamma med hennes bullbak - jag gjorde nog egentligen inte mycket nytta mer än provsmaka resultatet, men det är alltid något. Läslusten gjorde sig dock återigen påmind, och efter en sväng ut med hundarna så plockade jag upp "Bröllopsfixaren" av Marita Conlon-McKenna. Det visade sig vara en riktig feel-goodbok och det är ju aldrig fel. Kanske är det min oförklarliga kärlek till Irland, ett land jag trots allt aldrig besökt, men det är något speciellt med böcker skrivna av irländska författare eller som utspelar sig på Irland. Jag vet egentligen inte varför. Som så många andra saker här i livet bara är det. Boken rekommenderas till alla som gillar mysiga böcker.

Jag är helt klart inne i en läsperiod. Just nu bara måste jag ha en bok i händerna, eller åtminstone inom räckhåll. Det är en enorm befrielse att försvinna in i en helt annan värld genom att bara öppna en bok. En underbar känsla att se ord bilda meningar som i sin tur bildar en historia. Vackert. Väldigt vackert. Speciellt när historien berör. Det är bara att konstatera att jag är en bokmal och ordälskare.

Tyvärr finns det ju annat här i livet än att läsa. Sånt som kan rubriceras som "onödigt ont" till exempel städning. Varför är städning så sanslöst tråkigt? Jag kan knappt komma på något som är tråkigare än att städa. Kanske att det skulle kunna vara strykning, men hur ofta stryker man? I min värld? A L D R I G! Därför innehar städning förstaplatsen på listan över tråkiga måsten. Jag tvättar gärna. Lagar gärna mat. Men det är något med skurhinkar, dammtrasor, moppar och dammsugare som helt enkelt gör mig anti.

Det är helt klart trevligast att ha det rent och snyggt om kring sig. Absolut. Jag bara föredrar att inte vara den som ser till att det är rent och snyggt. Det lämnar jag mer än gärna till någon annan. Tyvärr dyker det ju sällan upp någon städfe och viftar med sitt magiska trollspö och POFF! så är allt rent och snyggt. Nej, det kanske fungerar i sagans värld men under mina 27½ år här på jorden så har jag ännu inte sett skymten av en städfe som får allt rent, snyggt och prydligt med bara ett viftande.

Så det återstår nog bara för mig att ta mig i kragen och ta tag i saken för egen maskin. Hmm. Jag borde dessutom skynda på och få det gjort innan helgen, så att allt är hundsäkrat när jag nästa vecka ska vara hundvakt. Jag vill inte gärna behöva berätta för syster yster att deras glupska charmtroll hittat något intressant som han glatt satt i sig och hamnat hos veterinären. Den upplevelsen besparar jag helt mig själv. Det är tillräckligt arbetsamt att vara på alerten när man är ute med honom - i hans ögon är uppenbarligen världen ett skafferi och allting är ätbart. Därför är det säkrast att inte ta några onödiga risker.

Fast innan städning blir aktuellt så ska morgondagen först ägnas åt småbarnsmys. Härligt!