Ta Mig Till Havet...
"...och gör mig till kung.
Kung över sommar'n och natten.
Sanden är fuktig och kvinnan är ung..."
Värmen får mig att längta till havet. Jag vill andas friska och salta vindar. Känna doften av salt och tång. Ja, till och med höra de förbannade fiskmåsarna skria i skyn. Dock kan jag knappast bli kung. Och speciellt ung är jag kanske inte heller. Sången och jag kanske inte matchar perfekt, men vi har samma önskan: ta mig till havet!
Havet har alltid haft en dragningskraft på mig. Vatten i sig lockar, men just havet är speciellt. Vågorna som rullar in. Ibland i en mjuk rörelse så skummet bara krusar ytan. Ibland våldsamt med ett dån så att skummet yr. Sövande kluckande eller rytande. Stilla eller vilt. Det är något lugnande i havets alla skepnader.
Om reinkarnation existerar, så var jag förmodligen någon form av vattenvarelse i ett tidigare liv. Det känns så. Havet känns hemma. Tryggt. Synd bara att man inte har havet eller åtminstone en sjö som närmaste granne.
Den värme som just nu råder gör längtan till havet starkare än vanligt. Jag vill sitta på en klippa och titta ut över havet. Lyssna på vågorna. Se hur vattenytan ständigt förändras. Sitta där och bara vara. En bok vid min sida. Havet som sällskap. Kameran tillhands så att ögonblick kan frysas.
Jag får nog ta en tur ut till kusten en dag. Hoppa mellan klippor. Plocka snäckor. Bada fötterna. Andas hav och sol. Härligt.
