Efter förmiddagens möte tog jag en tur på stan. Några småsaker fick lov att följa med hem. En Hello Kitty-top till söta sessan, nya ljus, en söt skål och lite smågodis bara för att kunna ta med den söta burken med Hello Kitty på (kan fylla den med något kul till sessan). He he!
Det händer inte ofta. Dock händer det. Ibland blir svårt svårare. Just när man inte behöver det. Det känns ju så där. Nu befinner jag mig i valet och kvalet. Vad ska jag göra? En blankett. Ska jag skicka in den, eller ska jag låta bli och hoppas att det går vägen? Går det inte vägen så kommer jag ångra mig, och går det vägen så spelar det ingen roll. Suck. Facit vore bra.
Samlar ihop mig och tar tag i studierna som snällt ligger och väntar på att tas om hand. Dagen till ära ska jag ägna mig åt en intervju. Vem som blir mitt intervjuoffer återstår att se. Först måste jag dock formulera frågorna till intervjun. Förvisso skulle jag nog kunna spontanaformulera några frågor under intervjuns gång, men för PM:ets skull är det nog bäst att jag har en plan. Jag har en känsla av att det skulle kunna underlätta det hela. I alla fall en aning. När sedan PM:et är klart och inskickat, så är jag i fas. Det känns bra. Det känns aldrig bra att börja lite efter alla andra och sedan jaga i kapp för att slippa ligga efter, men men. Here we go!
Usch. Idag är ingen bra dag. Mitt munsår har beslutat sig för att trotsa salvan och helt sonika breda ut sig ännu mer. Ser inte klokt ut. Dessutom kan jag meddela att det känns. Det är inte skönt någonstans. Suck.
Jag har fått en hel del gjort idag. Därför belönar jag mig själv med lite glass till "CSI Miami". Det var längesedan sist. Passar på att testa en av GB Glass nyheter. Namnet är underbart!
Idag godkände veterinären att Åkes andra ben opereras i slutet på månaden. Det innebär att konvalescenstiden inte blir än mer utdragen, även om ytterligare några månader av korta promenader och rehabilitering väntar. Förhoppningsvis kommer gangstern att kunna skutta fritt igen framåt jul om allt går bra. Att han LÄNGTAR efter det är bara förnamnet!
Till slut fick jag äntligen tag på boken som behövdes. Jag fick den till till slut sisådär 100kr billigare än nypris. Skönt att det finns folk som faktiskt har koll på sina annonser! Boken anlände just med posten och det betyder att resten av dagen kommer att gå i pluggandets tecken. Tänkte påbörja den uppgift som har fått invänta boken. Så eftermiddagen kommer innefatta ett antal sidors läsning, och förmodligen ett par muggar kaffe. I'm back in business!
Natten bjöd på lite konstiga upplevelser. Vaknade vid 3-tiden, genomsvett trots att det var svalt i rummet. Sparkade av mig täcket och somnade om. Vaknade igen en stund senare och frös så att tänderna skallrade i munnen. Fick släpa mig upp ur sängen och samla ihop tillgängliga filtar och breda ut ovanpå täcket och sedan krypa ner igen. Låg där och skakade av köld, men lyckades till slut somna till tonerna av skallrande tänder. Undrar vad det där var för något - förutom störande för sömnen.
Min bankdosa har gått till de sälla bankmarkerna. Displayen visade en tredjedel av siffrorna vilket gjorde bankärenden en aning kniviga. Det är ganska svårt att gissa vilken siffra det skulle kunna tänkas vara. Efter ett antal misslyckade försök är det bara att lägga ner projektet. Det konceptet fungar därmed inte i någon större utsträckning. Som tur är så kom jag ihåg att besöka banken idag och byta ut den. Så nu är min gamla omoderna bankdosa utbytt mot en moderna version. Nu kan räkningar betalas. Tjoho!
När kraftiga höstvindar viner och regnet öser ner, det är då man passar på att vara kulturell. Det är i alla fall vad jag gjorde idag. Var lite kulturell alltså.
Just nu visas nämligen Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem i Skövdes konsthall. Eftersom jag beundrar Elisabeths konstnärskap, och har sett hennes tidigare utställningar, så var jag givetvis tvungen att passa på att även se denna. För er som undrar så skulle man, kanske lite förenklat, kunna säga att utställningen skildrar HBT-kulturen i Jerusalem- staden som förenar kristendomen, judendomen och islam.
Drygt två timmar tillbringades på utställningen beundrandes bilderna, men även i Elisabeths arkiv - en specialdel för Skövdeutställningen eftersom hon är född och uppvuxen i Skara- där man får ta del av personen Elisabeth. Ett axplock av bilder, böcker, brev etc finns därinne. Det kändes som att gå runt i någons vardagsrum. Personligt. Kan varmt rekommendera er att se utställningen om möjlighet ges.
Nej, jag är varken dyngkåt eller särskilt helig. Det överlåter jag åt Mia Skäringer. Personligen tycker jag att det är en helt underbar titel. Den väcker reaktion. Provocerar. Perfekt! Tänk om man kommit på den titeln? Hur grym hade man inte varit? Oh well.
Jag beundrar Mias självdistans. Hennes förmåga att driva med sig själv och samtidigt som hon ger skönhetsideal och samhällskrav en känga. Love it! Självutlämnande och naket, men med så mycket värme och humor. Helt underbart! Hon får mig att önska att jag hade lite mer självdistans och kunde ta mig själv med lite mer humor och värme!
Tyvärr missade jag showen "Dyngkåt och Hur Helig Som helst" när SVT visade den i lördags. Det bara gled ur mitt minne. Trots att jag noterat det. Så typiskt. Vad ska man med minne till? Jag ville se showen live förra året. Dock var det ingen som ville följa med. Tack vare teknikens under kan jag i alla fall se showen via datorn. Det är bara att klicka här och två timmars underhållning, med med djup, väntar. Underbar!
Någon fyller år idag, vem kan det va? Någon fyller år idag, vem kan det va? Jo, Linda fyller år idag! Hipp hipp hurra hurra Jo, Linda fyller år idag! Hipp hipp HURRA!
På onsdag släpps Melissa Horns nya album. Jag fick det idag. Signerat dessutom. Förhandsbokningar är faktiskt en smula underskattat. Dagen passar dessutom perfekt för Melissa. En gråmulen höstdag känns som det absolut bästa tillfället att lyssna på henne. Tända lite ljus och bara vara. Det slog mig också att det är första skivan jag köpt på... ja, jag vet inte hur länge.
Det känns lite konstigt idag. Tyst och konstigt. J glömde sin mobil hemma, och därmed är min telefon tyst. Inga sms. Suck. Ovant är bara förnamnet. Han har dock inte övergivit mig helt denna dag. För att kompensera bristen på sms så har han ringt några gånger. Det är inte dumt det heller. Nu är det dock bara några timmar kvar tills han slutar. Puh! I morgon får han inte glömma mobilen hemma. En dag får räcker mer än väl!
Mamma slog på stort igår. Söndagsmiddag deluxe skulle man kunna säga. Välkryddad nötstek med vitlökssmakande, krämig potatisgratäng och tomat- och löksallad följt av friterad camembert med hjortron, friterad persilja och portvin. Jo jag tackar!
Sitter här och irriterar mig på människors brist på koll. Jag har via en sajt köpt en kursbok i andra hand. Halva priset jämfört med en ny bok är att föredra! Dock skulle det ju vara en stor fördel om den som lagt ut annonsen faktiskt kollade sin mail någon gång. Jag har mailat för att påpeka min existens, men har inte hört ett ljud på de fyra dagar sedan köpet gjordes. Fyra dagar!Det är en evighet i sammanhaget! Speciellt som jag behöver boken till en uppgift, och den givetvis inte finns att låna på biblioteken i närheten. Suck! Det är ju typiskt att första gången det strular så är det den gången man verkligen behöver boken. Som tur är upphör köpet att vara bindande i morgon (120 timmar) om säljaren inte hört av sig. Jag hoppas att personen hör av sig snarast, och att boken skickas idag, helst igår, annars får jag hoppas på att någon annan sköter sina annonser lite bättre! Grrr!
Det hette filmen som fick bli veckans söndagsfilm. Riktigt bra. Dock var slutet mindre bra. Det var inget fel på slutet. Ibland är det skönt med lite oväntat slut. Idag hade det dock varit skönt med ett mer väntat slut. Det gör inte filmen mindre bra. Dessutom lite svensk touch i form av Lena Olin. Bara en sån sak. Fotbad och film är helt klart en bra avslutning på helgen.
I veckan blir det plugg, fira Linda, möte och lite annat pyssel. Tänkte även klämma in en fotoutställning. Därför är siktet nu instället på sängen. Hoppas ni haft en skön helg!
Idag hade Linda kalas. Fast egentligen fyller hon på tisdag. Därför fick hon ingen present idag. Presentöverlämning blir ett skäl att hälsa på henne i veckan. Dessutom behöver jag först hitta en present. He he! Dock ingick inte sugrör eller fiskdamm vilket enligt J kännetecknar ett riktigt kalas. Linda sa i och för sig att jag kunde få fiskdamm på tisdag. Hi hi!
Varmkorv med bröd fick inleda kalset... ...följt av bullar och kakor. Sedan kom tårtan, en dröm för mandelmasseälskaren, fram. Den var inte hemgjord.
Dagens insikt: kycklingsallad utan sallad ser ganska sorgligt ut. Det är liksom någonting som fattas. Ungefär som en snögubbe utan armar och näsa. Eller nåt!
Min, numera, inte så älskade dator har som tidigare nämnts meddelat att den inte planerar att samarbeta så himla mycket längre till. Den är segare än vällagad kola, hänger sig och bestämmer sig rätt vad det är för att starta om sig själv. Jag har inte tid med sånt trams. När jag vill att datorn ska fungera, ja men då ska den fungera. Detta har lett till att vi har vissa svårigheter med att samarbeta. Ganska stora problem, och vi är inte på något vis särskilt goda vänner. Det är lite synd. Jag skulle behöva återinstallera office-paketet på datorn, men jag har en känsla av att det skulle vara dödsstöten för datorn. Det känns inte som att det skulle överleva en sån börda. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska våga chansa och riskera att den ger upp för gott. Ny dator vore nog det bästa. Suck.
Jag tror att jag håller på att bli beroende av sambal oelek. Hittills har jag bara ätit det tre dagar denna veckan. Det finns en chans att jag hinner äta det ytterligare någon gång. Sambal oelek här perfekt som smaksätter i mycket! Inte provat? Gör't!
Efter allt regn under veckan så känns det helt fantastiskt att solen återigen visar sig. Förvisso är det ganska kyligt ute, men solen skiner. Det är helt klart höst i luften. Ingen idé att förneka det. Såna här dagar gör det ingenting. Däremot när regnet konstant smattrar mot rutan och himlen är mörkgrå, ja då är det mindre roligt. Trots solsken ska jag dagen till ära försöka få lite struktur på mina studier. Måste få lite översikt över upplägg och inlämningar. Dock så blir det nog en del tid utomhus. Man får passa på när solen skiner!
Morgonen tillbringades på vårdcentralen. Det var dags för ett besök hos blodtryckssköterskan. Var där i förrgår för provtagning inför besöket dessutom. Blodtrycket är prima och proverna var även de i topp - bara kolesterolet som var lite högt, men det finns hopp om livet. Väldigt trevlig sköterska. I och med att jag jobbar med vikten och, trots lite slarv, långsamt går neråt så känns inte kolesterolet så farligt. Det var som sagt bara lite förhöjt. Jag ska ju ta ännu hårdare tag i vikten, så det ska väl rätta till sig det med. Så det finns som sagt förhopp om livet. Kroppen strejkar i alla fall inte.
Nix, fick inte träffa nurse Betty men hade gärna gjort det!
Idag fyller mitt körkort 7 år. Grattis! Körkortet är helt klart min allra käraste ägodel. Det ger känslan av frihet och jag älskar det. Vartenda öre var det värt. Faktiskt! Så, Grattis på födelsedagen kära körkort!
Igår gjorde jag i ordning mitt ljusfat. Med tanke på det ruskiga vädret så verkade det som en bra idé. Det kändes lite som att jag vinkade adjö till sommaren. Inte helt bekvämt, men men. Resultatet blev bra. Lite fler vita stenar bara så blir det ännu bättre. Eftersom vädret riktigt ruskigt invigdes även ljusen under kvällen. Det lär säkerligen användas även i kväll. Hög mysfaktor när regnet intagit världen!
Låten spelades på radion igår. Sedan dess har jag den i mitt huvud. Det är ett konstant gungande. Gunga gung gunga med mig! Tycker dock att det är en väldigt fin sång. Gunga på!
Känner mig fortfarande kärleksfull, så sprider ännu lite kärlek till dem som betyder något - och alla andra också! Så generöst av mig, eller hur? En otroligt vacker låt. Låten är orginalet till Kärleksvisan.
Det var ju tänkt att jag skulle studera vid Högskolan i Gävle. Tyvärr kunde jag inte registrera mig, och innan jag hunnit lyfta luren och ringa för assistans igår så poppade det upp ett mail i inkorgen. Från Umeå universitet. Jag var antagen där med. Man tackar. Umeå var förstahandsvalet och det kändes mer rätt. Så Gävle blev Umeå. Bara sådär! Jag har aktiverat användarkonto och väntar nu på att teknikens under ska mala så att jag kan registrera mig på kursen.
Det bär mig emot att ge Freud rätt. Jag skulle helst låta bli att skänka honom den glädjen. Dock finns det tillfällen när jag lider av penisavund. Kanske inte i Freud's egentliga mening. Det finns tillfällen när det känns som att en snopp skulle underlätta i tillvaron.
Urinprov: Tänk så mycket lättare det hade varit att pricka den lilla burken om man haft en snopp att sikta med.
Toakriser: De gånger man blir akut kissnödig och ingen toalett finns att uppbringa så långt ögat når. Då hade det varit så oerhört mycket mer praktiskt med en snopp. Då hade man sluppit den gymnastiska övningen att, med byxorna runt knävecken, balansera på huk och samtidigt försöka undvika att kissa på skorna. Detta med rumpan bar. Det är faktiskt en ganska förnedrande upplevelse.
Det kan finnas något mer tillfälle när en snopp skulle vara till fördel, men detta känns som de mest primära situationerna där min penisavund ger sig till känna.
Det närmsta jag kommer att äga en snopp är i chokladform
Ooops, jag laddad hem WordFeud trots att jag förbjudit mig själv att göra det. Alfapet är det bästa spelet ever! Därför är det en ytterst dålig idé att ha det i mobilen. Världens sämsta idé. Trots det kunde jag inte låta bli. Fingrarna ville inte lyda, och utan att jag kunde stoppa dem så knappade de rätt på spelet och laddade hem det. Bara sådär! Därmed förkortades mobilbatteris livstid ganska rejält.Nu finns spelet i min mobil. Det kallar på mig. Pockar på min uppmärksamhet och det kliar i fingrarna att få spela. Jag erkänner, jag har spelat. Självklart! Hur skulle jag kunna låta bli?
Dagens snackis är 'lekrum' för män. Istället för "Barnland" där man lämnar sitt/sina barn, så lämnar man sin man, eller män om man nu skulle ha flera. Det är inget skämt. I Australien är det verklighet. Det är faktiskt IKEA som gjort en variant av "Småland" till "Mänland". Jag tycker det är hysteriskt roligt. Faktiskt! Det finns xbox, tv som visar sport och gratis varmkorv. Tror du mig inte? Kolla här! (eller här om du föredrar att svenska)
Det är ju ett helt fantastiskt koncept! Kvinnorna kan shoppa loss utan en trumpen man vid sin sida och han får dessutom mat. Kan det bli bättre? För att inte glömma bort att hämta ut mannen när man shoppat klart så får kvinnan en personsökare. Det är ju kanon - man behöver inte ens ha mannen i åtanke, man får en automatisk påminnelse. Förvisso var "Mänland" bara ett test under några dagar, men det skulle inte förvåna mig om det blir ett stående inslag på sina ställen.
Usch, idag är jag nojjig. Ångesten gnager. Det började redan i natt. Orolig sömn. Somnade, men vaknade sedan. Låg vaken en stund, somnade om och vaknade igen. Så såg natten i stort ut. Tankarna virvlade. Nojjor och ångestar frodades. I dagsljuset gråhet återstår känslan av obehag. Och oro. Samt en svag visshet om att allt som kan få fel förmodligen kommer att göra det. Suck.
Mina fötter är fula. Riktigt fula. Speciellt fotsulan. Den är hård. Hård och torr. Jag kan tillhöra toppskiktet i kategorin världens torraste fötter. Fötterna är så eländiga att en fotfetishist skulle gråta blod innan han svimmade av fasa. I och för sig gör tanken på att någon skulle massera mina fötter och suga på mina tår att jag nästan svimmar av fasa. Nu var det inte fotfetishism som var ämnet. Det spelar ingen roll om jag så smörjer mina fötter med olja. Torrheten består. Fotbad och filande håller dem förvisso någorlunda mjuka, men torrheten består. Suck.
De torra fötterna är ett fadersarv. Det är ett arv jag hade kunnat klara mig utan. Dock känns det bra att pappas fötter i alla fall är betydligt värre än mina. Det är en liten tröst. En ganska klen tröst. Jag vill ju ha såna där fina fötter som tjejer i reklamfilmer har. Bebismjuka, brunbrända och så där filmiskt vackra. Det kommer aldrig hända, men drömma går ju. Nu ska jag i alla fall stoppa fötterna i ett fotbad. En söndagsritual.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men för första gången i livet är jag svårt trött på bebissnacket. Det kungliga bebissnacket, that is.
Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är jättekul att Victoria och Daniel äntligen kan bilda den familj de så länge drömt om, precis lika kul som för alla andra par som bildar familj. Uppriktigt jättekul! Dessutom tycker jag det är riktigt roligt att det runt om i landet stickas bebiskläder för glatta livet. Det är faktiskt lite charmigt.
Nej, det är medias bebissnack och ständiga bevakning av detta ofödda barn som jag finner så oerhört tröttsamt. Ja, jag förstår att en blivande tronarvinge är en stor händelse i en monarki. I get it! Men än så länge är det bara ett litet foster som, tack och lov, är ovetandes om den uppståndelse det väckt.
Jag tycker bara att det är lite väl tidigt att diskutera allt från tänkbara namn till skolgång. Ja, skolgång. Sveriges radio har redan pratat med Victorias gamla lärare och siat om barnets framtida skolgång. Det är sant. Jag trodde knappt mina öron. Victoria var den första svenska kunglighet som gick en "vanlig" skola. Det väntas nu även hennes kommande barn göra. Samtalet fick min hjärna att måla upp en bild av ett stackars nyfött, skrynkligt och skrikande barn som direkt från mammas livmoder placerades vid en bänk i ett klassrum. Hallå! Barn börjar väl inte skolan förrän vid 6 års ålder i Sverige? Så, detta ännu ofödda barns skolgång är väl ganska många år för tidigt att diskutera? För inte tänker de placera barnet i skolbänken direkt efter förlossningen?
För att inte tala om alla kommentarer om Victorias klädsel. Trots graviditeten följer hon modetrenden. Eh? Sen när har en gravid kunglighet, eller gravid kändis för den delen, visat upp sig i ett tält? De har ju alla stora modeskapare till sin undsättning, så varför skulle de gömma sig i ett tält? Makes no sense! Dessutom har hon ännu inte så mycket babybump att ens försöka dölja. Betvivlar inte för en sekund att hon kommer se alldeles strålande ut i galaklänning och babybump under Nobelmiddagen om några månader.
Jag vet att kungligt blod och kändisskap innebär att man inte har något privatliv. Allting cirkulerar i media. Det kommer med det blå blodet, eller det kändisskap man dragit på sig/fötts in i. Dock kan jag inte låta bli att tycka att även kungligheter och kändisar har rätt till någon form av privatliv. Jag har varken behov av eller önskan att veta varenda ynka detalj om kungligheter och kändisar. Det intresserar mig inte.
Så, kan vi inte låta Victoria och Daniel glädjas åt sitt kommande barn utan att i var och varannan tidning kommentera hennes klädsel, barnets eventuella namn etc? Det kan vara en grattis-till-graviditeten-present från folket (och media)! Tack!
Jag är närig. Det vill säga att jag är närhetstörstande. Deluxe. I svårt behov av närhet. Bara vara nära. Riktigt nära. Fysisk närhet. Just bara vara nära, tätt intill i soffan. Önskar J var här. Det är han inte. Usch, det var längesedan vi var nära. Alldeles för längesedan. Saknad och närig. Ingen bra kombination.
Dagen har innefattat en tur till biblioteken här omkring för att införskaffa kurslitteratur. Två bibliotek senare var nödvändiga böcker i min hand. Inte illa. Dessutom är det torghandel i Lidköping på lördagar, så jag passade på att strosa runt lite bland stånden i solen. Ja, solen skiner idag! Riktigt mysigt! Det fick bli en chokladmjukglass dessutom, några par sockar och snäckor till mitt ljusfat. Blev riktigt glad när jag hittade snäckorna eftersom det besparar mig att försöka leta rätt på dem på egen hand.
Stannade till hos Linda på hemvägen och fick mintkladdkaka medan hon och Karl åt lunch. Jag har lovat att hjälpa henne med en grej, så hämtade det som behövs hos henne och sedan fortsatte jag hemåt. Nu har jag andats en stund och ätit lunch - i form av ett päron. Ehum.
Torghandel Rådhuset Rådhustornet Mintkladdkaka med grädde Chaplin myser i solen... ...men bstämmer sig för att spana lite istället Sockinköpen Snäckor
Äntligen fredag! Fredag betyder helg. Helg i sin tur betyder oftast avkoppling. Det gillas! Kvällen innehöll god mat och soffmys. Det var tänkt att vi skulle se "Water for Elephants" (såg den på bio i våras), men istället blev det några NCIS-avsnitt. Oh well! Inte så illa det heller! Hoppas Ni har en skön fredag!
Idag dök det upp ett antagningsbesked i brevlådan. Från Högskolan i Gävle. Jo, man tackar! Gävle var förvisso inte mitt förstahandsval, men med sen anmälan har man ju inte så stor valfrihet. Nu är det absolut inget fel på Gävle. Känner knappt till staden ens. Dessutom ska jag inte flytta dit heller. Jag ska bara tillhöra högskolan. Då blir det heltid denna termin om jag får till c-uppsatsen också. Det kanske kan gå vägen, och sen får vi ta det lite lugnare till våren.
Jag kastar in lite lunchbilder. Dels är ju matbilder en trend, dels får jag använda kameran. He he! Dagens lunch: Tonfiskpasta à la Mica. Inte så pjåkigt, och barnsligt enkelt.
Jag har förskaffat mig ett blåmärke. På tummens knoge. Det gör svinont. Tre gånger denna vecka har jag försäkrat mig om att det kommer fortsätta göra ont ett tag till. Gång två och tre gjorde det extra ont eftersom blåmärket redan existerade.
Det är grinden in till Åke som envisas med att misshandla min knoge. Ena haken är lite trög och när den väl släpper så lyckas den alltid slå till rätt över tummens knoge. Fy bubblan vad ont det gör när metall möter knoge! Nu har jag en blålila knoge. Den får vila över helgen innan den återigen möter grindhaken på måndag. I den här takten kan jag snart ha en fläck lika blå som en smurf. Kanske lagom till Smurffilmen har premiär?
Tyvärr syns det inte lika bra på bild som i verkligheten
De senaste veckorna har jag sagt nej! fler gånger än jag någonsin gjort, tror jag. Det känns så i alla fall. Min nejfrekvens är så hög att det nästan pinglar (ungefär som när man slår på en sån där manick på tivoli och ska få kulan att nå ända upp). Det är imponerande! Jag skulle lätt kunna få MVG i nej-sägande. Faktiskt! Eller i en självförsvarskurs - nej lär vara min starkaste sida. Det är Åke som stärker mitt nej-sägande. Han är en ivrigt påhejande coach. Nästan lite väl ivrig.
Åke: Ska vi skälla? Jag: Nej!
Åke: Vi skuttar! Jag: Nej!
Åke: Vi äter på mattan! Jag: Nej!
Ja, ni ser ju själva. Jag är som ett obstinat litet barn som hårdnackat svarar nej på allt! Det finns liksom ingen hejd på alla nej! Risken är överhängande att jag snart svarar nej på allt. No is the new yes, typ!
Kanske inte direkt personligen, men jag tänker färdas till Miami med hjälp av tv:n. He he! Inte för att jag skulle ha något emot en resa till Miami, men min revisor (läs bankkonto) tillåter inte det. Man får ta till de medel som erbjuds, och ikväll erbjuder Kanal 5 mig Miami, åtminstone en skymt av, genom tv-rutan.
Det är "CSI Miami" på tv ikväll. Därav en glimt av Miami. Lite sol och palmer är aldrig fel - även om man måste njuta av dem på håll. Solen har visat sig här idag, så jag ska definitivt inte klaga på dagens väder. Sol, palmer, tjutande sirener och lite coola cops tillsammans med mysfilten och italienska vindruvor är vad som väntar nu. Inte fy skam för en torsdag!
Nu har jag provat min Nikon D3100 VR. Jag är kär. Den är underbar. Vi är förvisso bara på lära-känna-varandra-stadiet, men det här kan bli bra. Riktigt bra. I think this is gonna last! Kastar in ett axplock bilder från provrundan med kameran.
Regndroppar Spindlar Ännu gröna lönnlöv Äpple Höstflox Trädgårdssvamp Clematis Torsdagsfika
Just nu funderar jag på att bli brunett. Provade på det får sådär två år sedan, och jag trivdes riktigt bra. Nu är jag lite sugen på att göra om det. Bli brunett igen. Klippa någon decimeter eller två dessutom. Inte mer - då blir det för lockigt. Klippa en bit och bli brunett? Det är en väldigt lockande tanke just nu. Kanske ska boka tid?
'
