Intervju
Irriterad!
Gävle Goes Umeå
Det var ju tänkt att jag skulle studera vid Högskolan i Gävle. Tyvärr kunde jag inte registrera mig, och innan jag hunnit lyfta luren och ringa för assistans igår så poppade det upp ett mail i inkorgen. Från Umeå universitet. Jag var antagen där med. Man tackar. Umeå var förstahandsvalet och det kändes mer rätt. Så Gävle blev Umeå. Bara sådär! Jag har aktiverat användarkonto och väntar nu på att teknikens under ska mala så att jag kan registrera mig på kursen. 
(Bild via Google)
Besked Med Posten
Resultat
Denna höstruskiga tisdag har ägnats åt research. Research inför det som troligtvis kommer att bli min c-uppsats i engelska. Det känns skönt ha ämnet klart. Någorlunda klart i alla fall. Ännu bättre känns det att min researhch har gett resultat. Det går långsamt framåt. Idén börjar så smått klarna. Hjärnan spinner på. Nya idéer, vinklar och inslag poppar upp. Just nu verkar det rent av som att det kommer att kunna bli någonting av min idé, men en hel del research återstår innan det är möjligt att knyta ihop trådarna och få ner det på papper.
Blocket som innehåller alla idéskisser
Research!
Jag har en idé till min uppsats. Det är ett steg i rätt riktning. Nu måste jag bara undersöka om den är genomförbar eller om det blir ett alltför komplicerat projekt för att få till något vettigt av den. Det krävs med andra ord lite mer research. Och mer kaffe.
Reserv
Till mitt stora förtret upptäckte jag nyss att kursen jag sökt inte längre har platsgaranti. Så bra att jag såg det nu. Jag skickade ju in en sen anmälan. Det ökar ju inte mina chanser att bli antagen. Just nu är jag placerad på reservlistan. Usch, jag gillar inte att vara reserv. Det känns så, så...jag vet inte, inte bra i alla fall. Suck.
Jag vet inte hur lång reservlistan är. 28 är i alla fall min plats på listan. Jag vet inte hur positivt det är? Det är ju i alla fall 27 stycken som ska tacka nej till, eller hoppa av, kursen för att jag ska förflyttas från reservlistan till listan över antagna. Hur stor är sannolikheten att det händer?
Nu måste jag alltså komma på en ny plan. En reservplan. Jahapp. Det är alltså bara att skaka om de grå och komma på något nytt. I värsta fall får jag koncentrera mig på c-uppsatsen i engelska, men ännu har jag inget bra ämne. Hmm.
(Bild lånad via Google)
I Did It!
Val och Kval
Min höst är ett oskrivet blad. Jag vet inte exakt vad den kommer att innehålla. Det är något jag måste lösa. Få ordning på. Innan det är ordnat så får jag ingen ro. Just nu går jag i studietankar. Kanske ska knåpa ihop den där kandidatexamen? Försöka bena ut och bli klar. Jag kan ju alltid lägga till och ändra om senare. Får jag till kandidatexamen så är jag i alla fall klar med något. Det vore en lättnad.
Sjukskrivningen går ut 30 september. Kanske förlängs den med ytterligare tre månader, kanske gör den det inte. Jag orkar inte diskutera med läkare. Det tar för mycket energi. Att sjukskrivas tre månader i taget leder bara till oro och jag kan inte koppla av. Kanske får jag helt enkelt bara försöka och hoppas att det bär snarare än brister?
Jag har börjat titta på kurser med sen anmälan. Det finns några alternativ, och jag kan baka ihop ett ämne med engelskan till en kandidatexamen. Inte helt fel. Det låter faktiskt ganska bra, kandidatexamen. Sedan får vi se. Jag måste dessutom knåpa ihop min C-uppsats i engelska. Huvudet är totalt tomt på idéer vad gäller ämne, men det löser sig kanske utmed vägen.
Några andra alternativ finns inte just nu. Jag har inga idéer. Så studier eller försöka få tag i min läkare för att diskutera saken. Jag har inte lust till det, så valet är väl kvalet eller om kvalet är valet?
Vilse
Nu är jag vilsen. Vet inte vilken väg jag ska välja. Jag vet inte ens vart jag är på väg. Det är tillräckligt komplicerat att bara vara. Dock måste jag finna en mening. Ett långsiktigt mål. Men det är svårt att se längre än nuet. Jag måste dock. Jag vill.
Den stora frågan är: Vad ska jag sysselsätta mig med? Det finns några alternativ. Frågan är bara om vilket som är rätt. Ska jag återuppta mina studier till lärare? Knyta ihop mina engelskastudier med ett annat ämne till en kandidatexamen? Eller borde jag följa ursprungsplanen och ge mig in i journalistikens värld?
Ibland vore det skönt om man hade en spåkula och kunde få åtminstone en skymt av framtiden. Jag behöver inte se allt - bara en glimt, så jag fick lite klarhet. Det skulle ge lite ro. Hoppas jag. Någon som kan tala om för mig vad jag ska göra?
C-uppsats
Jag tycker inte om att lämna saker oavslutade. Det stressar mig. Jag kan helt enkelt inte slappna av förrän saker och ting är färdiga, avklarade, avslutade - you name it. Det kanske är en positiv egenskap, för hittills har jag inte lämnat mycket oavslutat - förutom studiemässigt. Studiemässigt finns det lite klart att avsluta innan jag går vidare. Förutom mitt största huvudspöke - min c-uppsats i engelska - så är det några få enstaka småkurser som är kvar att avsluta. Och planen är att alla lösa trådar ska knytas ihop. Kurserna ska avslutas. Det är mitt mål. Högst upp på listan står c-uppsatsen.
C-uppsatsen är det som lämnar mig minst ro. Den finns ständigt där i bakhuvudet och vägrar envist att låta sig skuffas undan tills senare. Den pockar på uppmärksamhet. Stör, gnager och frustrerar. Det står helt klart att den inte har för avsikt att låta sig förträngas eller glömmas bort. Den bara ska bli klar.
Enda anledningen till att den inte redan är avklarad är för att jag blev sjuk. Mitt i den intensiva researchen och skrivandets påbörjan hamnade jag på sjukhus (pankreatit). Där kan man helt klart snacka om dålig timing. Riktigt dålig timing! Jag missade de obligatoriska delarna och därmed blev uppsatsen aldrig färdig. Eftersom ny kurs började i januari och jag dessutom skulle opereras, så beslöt jag att färdigställandet av c-uppsatsen fick vänta. Så här i efterhand var det ett bra beslut.
Dessvärre har olika orsaker lett till att uppsatsen ännu inte blivit klar. Det stör mig. Och trots att jag just nu inte har orken att ta tag i det, så pockar det på uppmärksamhet. Till att börja med behöver jag en plan. Och ett ämne. Det ursprungliga ämnet, och planen, har jag lagt åt sidan. Jag vet att jag hade en idé, som då verkade strålande, men jag kan inte riktigt påminna mig om den. Så är jag tillbaka på ruta ett.
Det är inte läge att börja projektet nu, men kanske att hjärnspöket kommer till ro om jag åtminstone uppfinner en strategi. En plan. En idé. Eller åtminstone ett ämne. Den stora frågan just nu är därmed ska jag välja lingvistik, litteratur eller kultur? Följdfrågan sen blir ju att vad för ämne inom någon av dessa genrer man ska bygga uppsatsen på. Piece of cake! Eller inte...
Problemet är att jag helt saknar inspiration. Hjärnan vill inte samarbeta. Så jag förblir på ruta ett...
Fast jag har inga idéer ens att skrota...
