Bärgningspremiär
Inte nog med att dränkt-katt-looken fick en rejäl uppsving i lördags. Jag blev även av med oskulden vad gäller bärgningsbilar. I alla fall vad gäller att fraktas med en. Jag har umgåtts med en bärgningsbil förut. Mitt i natten. För några år sedan. Fast då räckte det med lite kärlek bilar emellan och sedan kunde jag köra vidare. Nu har jag varit med om premiärturen med en bärgningsbil. Sittandes i bilen på flaket. Dé du!
En trasig bil är a l d r i g roligt. Det är mest kostsamt. Trots det så var det faktiskt ganska roligt! Hur ofta blir man liksom strandad på en liten väg ute på vischan för att abs-bromsarna låser sig och bilen vägrar röra sig en ynka liten bit? Inte särskilt ofta!
Vi fick snällt invänta bärgaren, en dryg halvtimme, och sedan titta på när han vinschade upp bilen på flaket. Mamma frågade om vi kunde åka med honom in till stan. "Absolut, en i bilen och två på flaket", fick hon till svar. När han såg hennes skeptiska min lade han till, "Ja, jag skojar inte". Jag hade redan insett att han inte skojade. När bilen väl stod i brant lutning på flaket var det bara att klättra upp och hoppa in i bilen innan han rätade upp och flyttade upp bilen på plats ovanpå lastbilen. Spännande värre!
När man väl vant sig vid gungandet och insett att bilen nog inte skulle ramla av, så var det faktiskt ganska kul att sitta där uppe på flaket. Det var lite som att åka en småbarnsvänlig berg-och dalbana. Jag kan absolut tänka mig att göra det igen om oturen skulle vara framme.
Väl tillbaka hos Christina igen, vi fick ta kassarna i bilen och gå hem till henne medan mamma åkte med bärgaren och hämtade ut hyrbil, så blev kaffe och en bit choklad belöningen för dagens bravader. Inte dumt alls! Långt senare än vad vi ursprungligen planerat återvände vi sedan hem i en Ford Mondeo. Det blev minst sagt en ovanlig lördag!
En trasig bil är a l d r i g roligt. Det är mest kostsamt. Trots det så var det faktiskt ganska roligt! Hur ofta blir man liksom strandad på en liten väg ute på vischan för att abs-bromsarna låser sig och bilen vägrar röra sig en ynka liten bit? Inte särskilt ofta!
Vi fick snällt invänta bärgaren, en dryg halvtimme, och sedan titta på när han vinschade upp bilen på flaket. Mamma frågade om vi kunde åka med honom in till stan. "Absolut, en i bilen och två på flaket", fick hon till svar. När han såg hennes skeptiska min lade han till, "Ja, jag skojar inte". Jag hade redan insett att han inte skojade. När bilen väl stod i brant lutning på flaket var det bara att klättra upp och hoppa in i bilen innan han rätade upp och flyttade upp bilen på plats ovanpå lastbilen. Spännande värre!
När man väl vant sig vid gungandet och insett att bilen nog inte skulle ramla av, så var det faktiskt ganska kul att sitta där uppe på flaket. Det var lite som att åka en småbarnsvänlig berg-och dalbana. Jag kan absolut tänka mig att göra det igen om oturen skulle vara framme.
Väl tillbaka hos Christina igen, vi fick ta kassarna i bilen och gå hem till henne medan mamma åkte med bärgaren och hämtade ut hyrbil, så blev kaffe och en bit choklad belöningen för dagens bravader. Inte dumt alls! Långt senare än vad vi ursprungligen planerat återvände vi sedan hem i en Ford Mondeo. Det blev minst sagt en ovanlig lördag!
Bärgning pågår
Kommentarer
Trackback
