Varför?

Fortfarande förstummad. 84 ungdomar miste livet. Man söker fortfarande i vattnet runt Utöya. Troligt är att antalet döda kommer att stiga. En galning dödade dem. En galen landsman.

En väns 8-åriga dotter hörde nyheterna. Hon vände sig till sin mamma och frågade: Mamma, varför gör man så? Ja, varför gör man så? Hur kan man med berått mod ge sig in på ett ungdomsläger och öppna eld? Hur galen är man när man planerar och genomför något sådant? Han måste ju ha planerat det. Och hur förklarar man det oförklarliga? Min vän gav sin dotter det enda svar hon kunde ge: Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Dottern accepterade det svaret. Kanske förstod hon att inte ens vuxna kan förstå. Hon tyckte att de skulle hissa flaggan på halv stång precis som i Norge. Hon är ett barn, men hon vet vad medkänsla är.

Det finns inga ord starka nog att beskriva det som hänt. Det är så fruktansvärt meningslöst. Så hemskt. Så ofattbart. Mitt i havet av varför kan jag, ur rent världsperspektiv, känna en viss lättnad över att det inte var ännu ett attentat av en terroristgrupp. Ur alla andra perspektiv är det bara galet. Hur kan någon döda sina landsmän? Ungdomar dessutom. Landets framtid. Så oändligt många varför. Varför? Varför? Varför?

Mina tankar går till Norge.


Jag vet inte vem som gjort bilden, men den är vacker


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0