☆World of Mica☆

Man måste helt klart imponeras av hur somliga konverserar eller ja, kommunicerar. Eller är det så att jag helt saknar kompetensen att förstå det moderna språket? Jag hade nöjet (?) att hamna bakom två tjejer på sta'n. Uppskattningsvis var de i 16-17 årsåldern. Vanligtvis brukar jag inte ägna mig åt att tjuvlyssna på andras samtal, men den här gången var det omöjligt att låta bli (de var inte särskilt diskreta). De pratade dock något slags kodspråk, måste ha varit kodspråk, för jag förstod inte mycket. Kanske för att jag var helt förstummad över språkmisshandeln?

Ett utdrag av nämnda konversation:

Tjej 1: Asså, typ vi liksom...

Tjej 2: Näähäää?

Tjej 1: Jo liksom...o ja ba liksom typ...

Tjej 2: Åååhh, på riktig liksom?

Tjej 1: Klart på riktigt liksom...sjukt typ...men bra sjukt...liksom

Tjej 2: Du ba liksom...? På liksom riktigt asså?

Tjej 1: Iiiihhh (tonart á là min syster när hon ser en spindel)...sååå sjuuukt liksom...

Tjej 2: Åååhh,...så jävla coolt asså....ska ni typ liksom?

Tjej 1: Vet typ inte...men tror liksom kanske liksom...iiiihhh...(den äldre dam vi passerade på gatan hoppade högt och såg livrädd ut)

Tjej 2: Fy faaan asså,...sååå jävla coolt liksom

Där skildes våra vägar. Tack och lov. Funderar flyktigt över huruvida de själva ens visste vad de pratade om, men none of my business. Mitt hjärta blödde dock av deras brutala språkmisshandel. Helt klart är att "liksom" har fått ett uppsving. Ska man skratta eller ska man gråta?