Aouch!
Kvinnlighet gör ont. Jäkligt ont! Nu är det förvisso en valfri "kvinnlighet". Trots sin långvariga historia är det fortfarande i ropet gällande skönhetsideal av idag; släta ben. Ja, jag pratar om släta ben - mjuka som skalet på en persika. Vaxade, rakade eller kanske till och med lasrade (är lasrade ett ord?), you name it, huvudsaken är att de är släta och fina. Hur ofta ser man en modell, oavsett om det är på catwalken eller i modemagasin, med håriga ben? Just det - aldrig. Det är mer regel än undantag att tjejer/kvinnor har släta ben.
Släta ben är på inget vis ett måste. Man kan låta håret på benen växa i fred. Strunta i allt vad släta ben heter. Det är absolut inget fel på att vara naturlig. Det är upp till var och en. Vill man ha släta ben så har man det och vill man vara naturlig så låter man håret vara i fred. Simple as that.
Jag låter, i en barnslig tro att man fryser mindre, mina ben vara au naturelle under vinterhalvåret. Under sommaren är jag periodare. Jag tänker alltid att jag borde fixa benen, men det är så oerhört tråkigt så ofta skjuter jag upp det på obestämt tid. Sedan blir det mer akutrakning om något speciellt ska ske.
Idag fick jag dock för mig att göra någonting åt mina ben. I ett slags fåfängt försök att väga upp fulheten. Blicken råkade falla på en förpackning Veet och sen var det a done deal. Bara att värma vaxremsorna mellan händerna, placera dem på benen och sen slutligen dra. Piece of cake! Fy bubblan vad det inte är skönt! Jag blev, än en gång, påmind om varför jag trots allt föredrar att raka benen - det är helt klart mindre smärtsamt. Nu har jag i alla fall släta, om än ömma, ben. Vill man vara fin får man lida pin! Man borde kanske satsa på att gå till en salong och få det riktigt proffsigt gjort? Fast smakar det så kostar det, så jag nöjer mig nog med rakhyveln när benen börjar se ut att ha skaffat tuppkam.
Släta ben är på inget vis ett måste. Man kan låta håret på benen växa i fred. Strunta i allt vad släta ben heter. Det är absolut inget fel på att vara naturlig. Det är upp till var och en. Vill man ha släta ben så har man det och vill man vara naturlig så låter man håret vara i fred. Simple as that.
Jag låter, i en barnslig tro att man fryser mindre, mina ben vara au naturelle under vinterhalvåret. Under sommaren är jag periodare. Jag tänker alltid att jag borde fixa benen, men det är så oerhört tråkigt så ofta skjuter jag upp det på obestämt tid. Sedan blir det mer akutrakning om något speciellt ska ske.
Idag fick jag dock för mig att göra någonting åt mina ben. I ett slags fåfängt försök att väga upp fulheten. Blicken råkade falla på en förpackning Veet och sen var det a done deal. Bara att värma vaxremsorna mellan händerna, placera dem på benen och sen slutligen dra. Piece of cake! Fy bubblan vad det inte är skönt! Jag blev, än en gång, påmind om varför jag trots allt föredrar att raka benen - det är helt klart mindre smärtsamt. Nu har jag i alla fall släta, om än ömma, ben. Vill man vara fin får man lida pin! Man borde kanske satsa på att gå till en salong och få det riktigt proffsigt gjort? Fast smakar det så kostar det, så jag nöjer mig nog med rakhyveln när benen börjar se ut att ha skaffat tuppkam.
Kommentarer
Trackback
