Prinsesshår!

Jag stod i min egen lilla värld och funderade vid frysdiskarna på ICA. Då hörde jag en liten ljus röst bakom mig.

Flickan: Mamma, titta..hon har prinsesshår!
Mamman: Mmm...
Flickan: Men mamma titta...
Mamman: Mmm...
Flickan: Maaaammmaaa! (frustrationen över mammas bristande intresse var uppenbar).

Där någonstans blev jag medveten om att det var mitt hår som diskuterades. Mitt rufs. Dess bristande lydnad är en ständig källa till irritation, och jag skulle nog aldrig komma mig för att kalla det prinsesshår. Snarare trollrufs. Nu var uppenbarligen den lilla flickan framför mig inte av samma mening. Jag tror inte trollrufs fanns i hennes värld.

Flickan insåg att jag uppmärksammat henne. Och eftersom mamma uppenbarligen inte var intresserad ansåg tydligen hon att det var bäst att tilltala målet direkt.

Flickan: Är det ditt hår?
Jag: Ja, det är mitt.
Flickan: På riktigt?
Jag: Ja, alldeles på riktigt.
Flickan: Får jag känna på ditt hår?
Jag: Mmm, det går väl bra.

Hon känner på det, länge. Verkligen känner på det
.
Flickan: Åååh så mjukt...
Jag: Eh, tack!
Så tittar hon på mig med stora blå ögon.
Flickan: Är du prinsessa? (förhoppning i rösten)
Jag: Nej, jag är ingen prinsessa.
En viss besvikelse först, men så spricker hon upp i ett stort leende.
Flickan: Du har i alla fall prinsesshår!

Jag har prinsesshår. Det har en liten flicka i 5-årsåldern bestämt. 5-åringar har koll. När jag ser ett rufs, ser hon prinsesshår. Säger hon att det är prinsesshår, så har hon rätt. End of discussion. Mina prinsesskunskaper är alldeles för obefintliga för att jag med berått mod skulle vilja ge mig in i en diskussion. Speciellt inte med en 5-årig tjej med prinsessor som expertområde. No way! Jag har prinsesshår. End of the story.

Hon gjorde min dag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0