☆World of Mica☆

Varje barn är ett mirakel. Ett underverk. En fantastisk skapelse. Jorden är full av underverk, mirakel och fantastiska skapelser. Vi glömmer oftast bort att se det dock.

Finns det något ljud som är härligare än ett barns bubblande skratt?
Finns det något mer fascinerande än att betrakta ett sovande barn?
Finns det något som är mer tillfredsställande än att se ett barn lära sig behärska något nytt?
Finns det något som slår känslan av ett barns armar runt ens hals?

Det är fascinerande hur ett barns närvaro kan göra att man känner sig tillfreds. Hur de med sin blotta närvaro kan få allt annat att bli obetydligt. Det spelar ingen roll vad eller vem man är. Bara man befinner sig i nuet. Allt annat saknar betydelse. Ett barn kräver egentligen bara att man är närvarande, här och nu. Då ger de sin ovillkorliga kärlek och tillit.

Ända sedan jag var liten har jag dragits till barn. Barn har dragits till mig. Många av mitt livs bästa stunder har jag haft tillsammans med barn; grävandes i sandlådan, byggandes torn av klossar bara för att i nästa stund rasera dem, gungat, busat och myst. Vi har funnit ett utbyte i varandra. Jag trivs i barns närvaro och barn verkar trivas i min.

Hur stormig tillvaron än varit så har barn alltid haft en lugnande effekt på mig. Jag tror att det beror på att de inte kräver någonting av mig. Jag får vara jag. Och de tycker om mig för den jag är. Utan krusiduller. Det är befriande.

Idag påmindes jag återigen om hur uppfriskande det är att umgås med barn. Det var längesedan jag umgicks med barn, men idag fick jag förmånen att umgås med 20 månader gamla Hugo. Helt underbar i sina upptåg. En spjuver med bus lysande i blicken.

Barn har alltid varit en självklarhet. Det är omgiven av barn som jag hör hemma. Tillsammans med barn känner jag mig hemma. Jag har alltid velat bli mamma. Det har alltid varit min dröm. Jag hoppas jag får förmånen att bli det. Ja, förmånen - för barn är ingen självklarhet utan en gåva. 

in