☆World of Mica☆

"Disappointment Is the Nurse of Wisdom"
 -Sir Boyle Roche

---

Det är konstigt att något litet och trivalt till enorm besvikelse. Sån där gnagade besvikelse som äter en med sina sylvassa tänder. Något litet blir plötsligt något stort. Det är verkligen inte ingen big deal, egentligen, men just idag känns det så.

En vän skulle kommit förbi och fikat en stund nu i eftermiddag. Tyvärr kollapsade hennes mage, stressmage är inte bra. Därmed föll fikaplanerna som ett korthus i en stormvind. Suck. Jag är otroligt sällskapssjuk just nu. Dessvärre har jag inte så stor kompiskrets. Minimal är den till och med. Detta gör att det inte finns så många att umgås med. Och de som finns, förutom L då, befinner sig för långt bort.

Just nu hade jag behövt lite umgänge. Därför blev besvikelsen enorm. It's not the end of the world. Absolut inte. Besvikelsen kommer inte enbart av inställd fika. Den kommer ur frustrationen över att jag står och stampar på samma ställe. Ständigt. Och av det som depressionen berövat mig.

Förut var det inte viktigt. Förut fanns det inte utrymme. Förut fanns inte orken. Nu finns det utrymme. Nu finns det lite mer energi. Nu finns längtan efter umgänge. Och nu finns ett uppdämt behov av människor. Men på grund av det som varit, och fortfarande delvis är, så finns inga människor. Ödets ironi?

"Ones Best Success Comes After Their Greatest Disappointments"
-Henry Ward Beecher