☆World of Mica☆

Jag måste komma fram till någon form av plan. Framtidsplan. Skaffa mig en mening och rimliga mål, det sa min psykiater. Han har rätt. Problemet är bara att det är oändligt svårt att hitta en mening när mattan gång på gång dras bort under ens fötter. Det är svårt att hitta rimliga mål när viljan försöker segra över orken. Det är så mycket lättare att låta viljan styra än att ge vika för bristande ork. Jag vill så gärna tro att orken ska räcka - att det ska gå vägen denna gången. Sen vaknar man upp och inser att man återigen satt ribban för högt, och får snällt ta konsekvensen i form av total energibrist. Då får man börja om från början. Jag borde ha lärt mig läxan vid det här laget. Det borde jag, men viljan är stark.

Nu är jag vilsen. Vet inte vilken väg jag ska välja. Jag vet inte ens vart jag är på väg. Det är tillräckligt komplicerat att bara vara. Dock måste jag finna en mening. Ett långsiktigt mål. Men det är svårt att se längre än nuet. Jag måste dock. Jag vill.

Den stora frågan är: Vad ska jag sysselsätta mig med? Det finns några alternativ. Frågan är bara om vilket som är rätt. Ska jag återuppta mina studier till lärare? Knyta ihop mina engelskastudier med ett annat ämne till en kandidatexamen? Eller borde jag följa ursprungsplanen och ge mig in i journalistikens värld?

Ibland vore det skönt om man hade en spåkula och kunde få åtminstone en skymt av framtiden. Jag behöver inte se allt - bara en glimt, så jag fick lite klarhet. Det skulle ge lite ro. Hoppas jag. Någon som kan tala om för mig vad jag ska göra?