Ful!
Idag är en fuldag. Så är det bara. En fuldag är en dag när min kroppsstorlek stör mig extra mycket. Utan någon egentligen anledning mer än att den existerar. Jag tycker inte om den. Jag trivs inte med den. That's the facts!
Vi kommer aldrig att bli vänner min kropp och jag. Inte i det skick den befinner sig nu. Vi samexisterar enbart för att vi är bundna till varandra. Så är det. Magen är min bittraste fiende. Denna degiga, sladdriga klump som alltid är där och stör. Irriterar. Påminner mig om det som varit. Den måste bort. Vi kommer definitivt aldrig, inte under några omständigheter, att bli vänner. Jag kommer aldrig att trivas med den. Det fungerar inte så.
Jag vet att man ska vara vän med sin kropp. Det underlättar. Jag har varit någorlunda god vän med min kropp. A life time ago. Nu är det en omöjlighet för oss att bli vänner. Det är inte så enkelt som att ta en fika och lära känna varandra. Min mage behöver inte ens mer utfyllnad, så en fika skulle inte göra någon större nytta. Tills den dagen då den minskat i omfång kommer vi att förbli bittra fiender.
För att vi ska slippa vara bittra fiender för resten av livet, så måste jag komma på ett vinnande koncept när det gäller att minska magen. Jag har inga önskningar om att utrota den. Målet är at förminska den. Få den i mer normal storlek. Inte icke-existerande mage á là Barbie utan en vanlig mage. Ingen saggig degklump stor som ett hus. Bara en vanlig mage. En mage som inte ständigt syns och tar plats. That's all.
Vi kommer aldrig att bli vänner min kropp och jag. Inte i det skick den befinner sig nu. Vi samexisterar enbart för att vi är bundna till varandra. Så är det. Magen är min bittraste fiende. Denna degiga, sladdriga klump som alltid är där och stör. Irriterar. Påminner mig om det som varit. Den måste bort. Vi kommer definitivt aldrig, inte under några omständigheter, att bli vänner. Jag kommer aldrig att trivas med den. Det fungerar inte så.
Jag vet att man ska vara vän med sin kropp. Det underlättar. Jag har varit någorlunda god vän med min kropp. A life time ago. Nu är det en omöjlighet för oss att bli vänner. Det är inte så enkelt som att ta en fika och lära känna varandra. Min mage behöver inte ens mer utfyllnad, så en fika skulle inte göra någon större nytta. Tills den dagen då den minskat i omfång kommer vi att förbli bittra fiender.
För att vi ska slippa vara bittra fiender för resten av livet, så måste jag komma på ett vinnande koncept när det gäller att minska magen. Jag har inga önskningar om att utrota den. Målet är at förminska den. Få den i mer normal storlek. Inte icke-existerande mage á là Barbie utan en vanlig mage. Ingen saggig degklump stor som ett hus. Bara en vanlig mage. En mage som inte ständigt syns och tar plats. That's all.
Jag känner mig som en psychrolutes microporos.
Kommentarer
Trackback
